Vet ni vad jag stör mig på? Att jag aldrig kan hålla reda på vad det är för dag. Var stensäker på att det var onsdag idag. Inte för att det gör någon skillnad, men ändå. Hatar att ha fel. Startade i alla fall den här dagen med att ta emot småttingarna (valparna jag brukar passa) vid 06.30. På min lediga dag. Yay liksom. Men tur att de är så underbara att man kan mysa ner sig under täcket igen och somna om en stund. De älskar att ligga under täcket, särskilt Bell. Så mysigt!
Nu är jag precis hemkommen från ett ärende på stan. Avslutade med fika och sen for jag hem. Och vet ni vad det första var jag fick göra? Ta en jävla anfallstablett! Så nu ligger jag här i mörkret och hoppas att det häver migränanfallet. Jävla migrän! Hatar mig själv för att jag tar risken. Jag älskar varm choklad, och varm choklad ger mig ca 80% risk till ett anfall. You see my problem?! Jag dricker ju inte kaffe eller liknande, så vill jag ha varm dryck måste det bli varm choklad. Men det slutar oftast med migrän... Jag orkar inte. Jag hatar det här. Hatar det här livet. Jag hatar mig själv. Just nu hatar jag allt.
Åh, jag är helt kär i de här fluffiga sakerna på fötterna! Så mysiga och varma. Kommer bo i dem hela hösten och vintern. Har blivit så sjukt kallt nu, både ute och inne. Fryser ju ihjäl. Hatar kyla! Just nu ligger jag nerbäddad under min varma filt och tittar på Gilmore Girls. Är galet trött också, så det märks om jag orkar hålla mig vaken.
Först och främst vill jag säga tack till er, för alla kommentarer om tips på bloggportaler och andra fina kommentarer. Och så vill jag säga tack för att ni fortfarande kikar in här och kollar om det har kommit upp något nytt inlägg. Jag vill inte göra er besvikna, men jag har varken haft ork eller lust att skriva någonting. Jag tänker fortfarande på det där med byte av bloggportal, men har fortfarande inte hittat något ställe jag vill testa på. Så det lutar mer att jag är kvar här, men vi får se. Fortsätt tipsa om bra bloggportaler!
Idag har jag haft möte, som vanligt. Har möte varje onsdag med min samordnare. Innan mötet träffade jag min nya arbetsförmedlare som jag faktiskt gillar. Hon verkar duktig och snäll. Jag var tvungen att skriva på några papper som skulle skickas till min läkare. Mötet på samspelet gick bra. Hon är förstående och försöker hjälpa mig så gott det går. Jag berättade att jag ville hoppa av mindfuless, så det har jag gjort. Det funkade helt enkelt inte. Hur mycket jag än skulle behöva det så gör det mig bara mer stressad och ger mig ångest om jag inte riktigt hinner med eller orkar göra övningarna någon dag. Ironiskt, huh? Att något som ska hjälpa mig att minska min stress och göra mig lugn bara ger mig mer stress och ger mig ångest...
Förutom det så har jag även höjt dosen på Venlafaxin nu. Jag har höjt med 75mg då jag kände att 150mg slutade ge den effekt jag behöver. Jag trodde att jag skulle få enorma biverkningar igen (ni kanske minns att jag mådde extremt dåligt och hade hemska biverkningar när jag började med medicinen i början av året?) men har hittills bara känt av lite illamående, trötthet och mer huvudvärk. Så det är mycket lindrigare än vad jag hade trott. Det är väl bra, antar jag.
För er som har orkat läsa hit: Kan ni svara ärligt på en fråga? Vad tycker ni om min blogg just nu? Den är ju en aning negativ och nedstämd nu då jag gärna delar med mig av tankar och känslor och det är såhär jag känner just nu. Är den tråkig att läsa?
Som ni redan förstått så kommer det här inlägget att handla allmänt om min blogg. Helt ärligt så har jag tröttnat en aning på att blogga. Eller, inte blogga i sig. Utan jag har tröttnat lite på den här bloggen. Den här portalen. Min blogg har blivit så otroligt tråkig (inte konstigt med alla negativa inlägg på grund av dålig period) och jag vet inte hur jag ska vända det. Jag skulle vilja ha en ny start. Gärna på en annan bloggportal. Men jag har svårt att hitta en jag vill vara på.
Jag vill vara på en bloggportal med bra kundservice, där jag kan tjäna pengar och göra lite mer med designen än vad jag kan här. Jag ska kunna mobilblogga om jag behöver. Sanningen är att jag har fått riktigt dåligt bemötande från For.me's kundservice och om jag får problem längre fram så vill jag helst inte kontakta dem. Jag har ingen aning om vart jag vill blogga heller. För blogga vill jag. Jag vill dela med mig om min vardag, mina bilder, resor, tips, min sjukdom, tankar och funderingar och allt som hör till. Mest om min sjukdom, mina tankar, åsikter och funderingar såklart. Precis som nu. Fast bättre, hoppas jag.
Vilken bloggportal tycker ni är bäst, och varför? Kan man tjäna pengar på bloggportalen? Hur i så fall? (via annonser, sidvisningar etc). Hittar jag ingen bloggportal så stannar jag nog kvar här. Men det är trist att blogga där man inte riktigt trivs helt hundra... Jag är inte direkt intresserad av blogg.se eller Nouw, då jag har varit på dessa och de inte riktigt varit min grej.
Min älskade, finaste, underbaraste prins mår inte bra. Jag vet inte vad felet är och jag är så nojig och rädd. Som ni ser på ögonen så ser han sorgsen ut. Han är väldigt mysig idag och vill gärna ligga på mig eller alldeles intill mig, vilket är väldigt ovanligt. Det är inte likt honom. Han är mer den hunden som myser på håll - han ligger alltså för sig själv men ändå i närheten. Han vill ha sitt space. Men idag är han helt annorlunda. Åh, vad jag önskar att jag kunde förstå vad som går runt i hans huvud. Kanske har han ont någonstans? Jag har försökt hitta ställen på kroppen som kan göra ont men han reagerar inte. Han haltar väldigt mycket och är väldigt stel. Det är inget ovanligt hos honom då han är gammal och har haft problem med benen sen liten. Kanske har han bara träningsvärk efter att ha sprungit i skogen några dagar den här veckan. Jag hoppas det... Jag hoppas med hela mitt hjärta att det inte är något allvarligt och att han blir sig själv snart igen. Jag hatar att inte veta... Jag hatar att han skrämmer mig såhär... Jag är så rädd... Min älskade Bebis!
Bjuder på en halvtaskig bild från skogspromenaden idag.
Fredag idag, huh? Vem kunde ana det. Själv tappar jag räkningen på alla dagar och tider. Mår inte alls bra just nu. Dels är det psykiskt, men förutom det har jag blivit förkyld också. Och det vill inte ge med sig. Jag är trött och hängig hela dagarna. Har ingen ork för någonting. De senaste dagarna har jag somnat runt 20-tiden. Ja, ni ser ju. Det är standard för mig nu. Förutom det sover jag halva dagarna. Det är nästan omöjligt för mig att vara vaken. Antingen så har jag problemet att jag inte kan sova eller så kan jag helt enkelt inte vara vaken. Blir så trött på det här!
Skulle ha varit till praktiken idag som vanligt. Men på grund av att förkylningen bara blir värre, så vill jag inte riskera någonting. Så jag stannade hemma. Så jäkla trist. Är trött på att vara hemma. Ligga under täcket. Ja, det låter mysigt. Men jag blir enormt rastlös. Jag vill till vovvarna på dagiset ju. Fick nöja mig med en skogspromenad med en vän och Bebis under förmiddagen. Tog på mig varma kläder (svettades ihjäl för övrigt) för att undvika bli kall. Bebis njöt av promenaden och det gjorde jag också. Vi har börjat gå igen lite smått för att se vad han orkar och klarar av.
Nu ligger jag halvt död i sängen. Jag vill så gärna göra fler inlägg till er. Visa fler bilder från resan till Mallorca, tipsa om bra filmer, skriva tankar och känslor, svara på era underbara kommentarer osv. Men orken finns inte där. Det tar så sjukt mycket energi just nu när jag mår såhär. Jag hoppas på att må bättre snart så jag kan uppdatera er lite mer och svara er.
Under tiden kan ni ju tipsa mig om massa bra serier som gör att man bara måste fortsätta titta på!
Klicka på produkterna för att komma till respektive sida.
Tänkte slänga in ett snabbt kollage med lite tips på jackor att ha nu i höst och vinter. Som ni vet är jag ganska låg just nu och det händer inte särskilt mycket annorlunda i mitt mående eller i mitt liv, så det blir lite tomt på den fronten. Hoppas ni uppskattar mina tips i alla fall!
Jag är nästan hundra procent säker på att ni som läser detta är helt eniga med mig när jag säger att vården har alldeles för lite tid för sina patienter. Det är skandal. Vården är ett ställe du ska kunna vända dig till för att få hjälp och ha kontakter. Jag har – som ni vet – ingen särskilt bra kontakt med sjukvården och får byta läkare rätt ofta och får inte den vård jag behöver. Och det här drabbar så enormt många människor. Personligen tror jag att det beror på två saker: För lite anställda med kompetens och – tro det eller ej - journalhantering och annan administration. Läkare lägger enormt mycket tid på att skriva journaler – tid de kunde ha lagt på att ha kontakt med sina patienter för ny tid, uppföljning eller något brådskande. På kortsiktig tid gör det nog ingen större skillnad, men jag tror att det skulle göra väldigt mycket skillnad på långsiktig tid.
Jag har hittat ett företag som kan vara till hjälp på det senare problemet. Conscriptor som jag skrivit detta inlägg tillsammans med är ett företag som grundades 2006 och har som slogan ”Mer vård. Mindre administration”. Kort sagt så är det ett företag som tar sig an uppdrag av olika landsting bland annat, för att skriva journaler och göra andra administrativa ärenden så att läkare kan få göra det de egentligen ska göra.
I deras visionsbok står det ”Effektivisering av vårddokumentation är inte en kortsiktig fråga om att hinna med arbetet för dagen. Det är en strategisk fråga som rör resursmaximering, kostnadseffektivitet, kvalitet och ledtider”. Jag är förvånad över att inte fler har tagit hjälp av det här. Självklart är de anställda på detta företag utbildade inom detta och är tvungna att ha jobbat som läkarsekreterare under några år innan de kan ansöka om detta jobb.
Efter att ha läst massor om det här företaget, deras koncept, vision och lösningar på problemen, så tror jag på det här företaget. Jag tror att det kan vara ett steg i rätt riktning.
Japp. Hösten är tydligen här på riktigt. Jobbigt värre. Kallt som fan och så har jag blivit förkyld. Bara så där. Det händer aldrig. Nästan aldrig i alla fall. Men oktober tänkte väl att "vafan, vi firar in hösten med lite förkylning till henne". Done. Tack för det. Ska leva på halstabletter, hosttabletter och apelsinjuice. Nu är det krig!
Hur som helst. Träffade Oskar (som egentligen bor i Oslo men som jag brukar träffa när han åker till Värmland) och det var nice att bara gå runt, fånga pokémon, prata massa skit och avsluta allt med en fika på Espresso House. Gott! Nu är jag hemma, ligger nerbäddad i sängen, fixar lite saker och har tända ljus. Ska försöka hålla mig vaken också...
Okej. Det kanske är dags att ta det där stora steget nu. Det kanske är dags att även jag bör erkänna att sommaren har sagt sitt och hösten är här för att stanna. Jag vill inte inse det. Jag ogillar alla årstider förutom sommaren. Jag vill ha sommar året om. Jag är inte redo för kyla, rusk, regn, starka vindar och mörk himmel redan vid 19-tiden. Jag är inte redo. Sommaren var sen i år, varför är hösten i tid!? Bara att inse att det är ca ett år kvar till sommar igen...
Lördag idag men känns som onsdag. Gick upp extra tidigt idag för att hoppa in på jobb med en vän. Min kropp strejkar. Min första jobbdag någonsin (!!) och jag får migrän. Inte bara migrän - utan ett anfall också. Jävla skit! Har inte fått anfall på länge, men så fort jag jobbar eller nåt så hugger den till. Känns som jag aldrig kommer kunna skaffa jobb... Jag hatar det! Jag hatar det här livet! Äckliga migrän. Jag orkar inte!
När jag kom hem slängde jag mig på sängen och skrek och grät för att det gjorde så fruktansvärt ont. Ville spy, men börjar jag så kan jag inte sluta. Tog två Anervan (anfallstablett) och en Tripanol (stark tablett) i hopp om att det skulle lugna ner sig. Efter några timmar nu så känner jag fortfarande av det. Det här kommer bli en låååång kväll...
Jag är en person som tänker alldeles för mycket. Jag känner alldeles för mycket. När jag gör någonting så är det alltid alldeles för mycket. Det finns inget lagom. Antingen så är jag jätteglad, eller jätteledsen. Antingen är jag alldeles full av saker eller alldeles tom. Antingen är jag alldeles för rastlös eller har alldeles för mycket att göra. Det finns ingenting mitt emellan. Det är en inre kamp jag har haft i många år.
Det är svårt. Riktigt svårt. Det är svårt att ändra attityd, ändra tankesätt, ändra inställning till livet. Det är svårt att koppla av när tankarna bara forsar i huvudet eller när smärtan är så kraftig att du vill lägga dig och dö. Men det är i såna stunder jag måste kämpa vidare. En dag ska jag kunna hantera allt det här och en dag ska jag finna ett inre lugn. En trygg plats att återvända till när jag behöver. En plats där jag kan släppa allting annat och bara vara. Inte tänka. Inte göra. Inte känna. Bara vara.
Jag har börjat i mindfulness som jag hoppas kan hjälpa mig. Jag klarar inte av att må såhär längre, vara såhär och leva såhär. Jag måste kunna kontrollera det. Måste kunna hantera det på något sätt. Än så länge är det svårt. Koncentrationen är låg och jag gör allt annat istället. Jag skjuter fram saker hela tiden. Jag har svårt att känna efter vad jag egentligen vill. Jag kommer på mig själv med att göra saker jag inte borde, prata med människor jag inte borde. Jag måste hitta en balans någonstans.
