Jag har nu flyttat över alla inlägg till min blogg på Nouw och kommer att blogga där! Har lämnat For.me

Följ min resa på http://nouw.com/lilbabustyle istället! Ny blogg men samma innehåll!

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 6612003084"

Ber om ursäkt för dåliga bilder, men ser ni hur mysigt vi har det?? Älskar dessa mysvovvar! Är hundvakt idag ett par timmar, så vi har legat och myst hela morgonen och förmiddagen. Ska strax ut på en promenad och frysa ihjäl. Usch, fööör kallt. Sen ska jag träffa Linnéa en stund. Prata lite, kika runt efter julklappar och bara umgås. Sånt behövs ibland!

Okej, det är officiellt vinter nu. Fy fan vad kallt det är! Kom nyss in från en promenad med Bebis och jag höll på att frysa ihjäl. Vi har endast lite, lite snö (enligt mig alldeles för mycket) och är väl bara någon minusgrad, men det är fortfarande svinkallt! Köpte ny vinterjacka idag att ha på praktiken, då jag inte kan ha min vanliga. Jag testade den när jag var ute förut och jag frös sjukt mycket i början. Men blev lite varmare när jag rörde på mig, så förhoppningsvis duger den att ha i vinter på promenaderna med vovvarna på dagiset.

Nu har jag myst ner mig under min gosiga filt, tänt svag belysning, gjort i ordning grönsaker att dippa och ska nog titta på en serie och värma mig. För att vara söndag idag så mår jag helt okej. Än så länge i alla fall.

Okej, det här skulle inte sitta helt fel nu. Bada i en varm jacuzzi. Bilden är tagen i Mallorca. Underbaaaart! Jag är så trött på kylan. Vill ha värme! Frös ihjäl hela dagen igår och idag är det tydligen snö ute?! Och jag måste iväg på ett möte med arbetspsykologen idag. Jag vill inte gå ut. Jag vill bara ta nästa flyg till varmare breddgrader. Jag är inte gjord för kyla...

Jobbiga dagar, jobbiga nätter. Extrem smärta, svåra ångestattacker. Paniken som växer sig större och större, och du känner hur liten du egentligen är. Det värsta är nog människorna runt omkring, de personer du håller närmast, inte förstår eller vill förstå. När de tar det som ingenting, småflinar eller säger att "det är inte så farligt" fast man gång på gång försöker förklara, försöker prata om det. Mörkret faller och du känner dig ensam. Ingen som vill få dig på andra tankar, ingen som vill förstå. Känslan av att vara kvar på exakt samma punkt som du varit på i flera år. Det går inte framåt hur mycket du än försöker, hur mycket du kämpar och uppoffrar. Snart börjar andra se det också, och det blir mer allvar. Men känslan av tomhet sitter kvar. Aldrig nöjd. Alltid ångest. Om det bara kunde få ett slut någon gång...

Alltså, jag måste bara säga att det här är de absomut skönaste underkläderna som finns! Så jäkla snyggt, sexigt och skönt. Jag älskar dessa string och spetsbh:ar från Cubus! Egentligen kan jag inte köpa bh i vanlig butik då jag har 80G (ja, jag skojar inte) i storlek, men dessa spetsbh:ar är så sjukt sköna så jag vill aldrig ta av mig dem. I'm in love!

Friday again. Shit, vad veckorna går fort. Helt sjukt. Var det inte nyss sommar? Och nu är det snart november? Inte okej. Inte okej någonstans. Kallt är det också. Men idag har det varit lite varmare och finare väder. Var skönt att ta promenaderna med vovvarna på praktiken i det här vädret. Är faktiskt på rätt bra humör idag. Vet inte varför, men jag tänker inte ifrågesätta. Känner mig enormt rastlös också. Jag vill göra något, men jag vet inte vad. Är sjukt trött också, men somnar jag så sover jag ju bort hela kvällen. Aja, vi får se. Känns som en helt okej fredag i alla fall.

Idag har det varit en bra dag. Träffade min fina vän som jag inte har träffat på länge. Blir så tyvärr när hon har barn och jag har mycket på mitt håll. Men hon kan alltid få mig må bättre. Vi har bara tagit en promenad, fikat, kollat gamla bilder på oss och snackat massa skit. Så glad att jag har henne!

Hellu guys. Tänkte bara uppdatera er lite. Ingen större förändring i vardagen. Förutom att huvudvärken har blivit någorlunda bättre, så mår jag likadant. Fortfarande ensam, har mycket ångest, jobbiga nätter, alldeles för många tankar och känner mig väldigt nere. Jag försöker finna ork till att göra något av dagarna, fejka ett leende. Men det är svårt. Jag finner ingen lust eller ork. Jag är enormt rastlös samtidigt som jag inte orkar hitta på något. Jag finner ingen glädje i någonting. Min samordnare berättade att hon är orolig för mig. Vi gjorde ett test som jag också gjorde när jag började där, vilket visade att jag mår sämre nu än då. Alltså inga framsteg. Hon vill att jag ska börja gå hos arbetspsykologen igen, öppna upp mig och bearbeta min ångest. Dessutom sa min kiropraktor att han inte kan göra något i denna stund. Jag har en inflammation i hela ryggen och även om vi knäcker och rättar till så går det tillbaka. Det har alltså inte hjälpt något fast vi försökt över 30 gånger. Han vill att jag ska be min läkare om anti-inflammatorisk medicin. Vi får väl se hur det går.

Just nu känns det som jag sitter fast. Jag vill bort härifrån. Om så bara för en helg. Åka till en annan stad eller utomlands. Vill tillbaka till Mallorca, men den planen gick i bitar när det visade sig att ingen kunde eller ville följa med. Jag är så trött på allt! Den här staden, den här årstiden, ångesten, smärtan, människorna här. Är så trött på det här landet. Vill bara packa mina saker och dra! Någon som vill hänga på? Inte? Fine.

Senaste veckorna har varit extremt jobbiga psykiskt. Ärligt talat har jag känt såhär sen jag kom hem från Mallorca. Jag bär på så många tankar och känslor, och ångesten äter upp mig känns det som. Den bränner, svider, ökar och tär på mig. Den kväver mig vissa stunder. Jag känner mig otroligt ensam och förvirrad många dagar, nästan hela tiden. Jag behöver prata om det här, behöver få ut det på något sätt. Men jag känner inte att det finns någon jag kan prata med. Det känns som alla har glidit ifrån mig på något sätt, att de har tröttnat och gått sin väg. Det blir bara värre och värre och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det längre. Jag känner mig så hopplös, misslyckad och värdelös. Jag är så skadad, så trasig, så varför skulle någon ens vilja stanna vid min sida? Hur kunde jag inbilla mig något sådant? Hur kunde jag sätta mig i den situationen? Just nu är min största kamp att överleva dagarna så gott det går. Men egentligen vill jag bara ge upp.

Åh, vad jag saknar denna lilla tjej! Det är så jobbigt när vi inte kan träffas så ofta. Min lilla prinsessa. Hon betyder mest för mig! Bästa brorsdotter man kan ha. Jag längtar tills vi ses igen. Jag hoppas det blir snart. Jag får alltid så dåligt samvete över att jag inte kan visa henne hur mycket hon verkligen betyder och hur mycket jag gillar att umgås med henne. Huvudvärken brukar ofta komma emellan och hindra mig från att hitta på saker med henne... Men jag hoppas att hon förstår. Hon är väldigt förstående och respekterar och accepterar situationen. Min älskade prinsessa!

Grattis till mamma på födelsedagen! Vi brukar inte fira födelsedagar så stort eftersom ingen av oss vill fira vår egna födelsedag egentligen. Men hon har fått presenter, jag och Sis har bakat tårta, vi ska strax spela spel och lite senare får vi gäster som kommer förbi en stund. Inget stort eller så, utan bara en vanlig dag med lite tårta och presenter. Jag hoppas hon är nöjd med dagen i alla fall.

Vet ni vad jag stör mig på? Att jag aldrig kan hålla reda på vad det är för dag. Var stensäker på att det var onsdag idag. Inte för att det gör någon skillnad, men ändå. Hatar att ha fel. Startade i alla fall den här dagen med att ta emot småttingarna (valparna jag brukar passa) vid 06.30. På min lediga dag. Yay liksom. Men tur att de är så underbara att man kan mysa ner sig under täcket igen och somna om en stund. De älskar att ligga under täcket, särskilt Bell. Så mysigt!

Nu är jag precis hemkommen från ett ärende på stan. Avslutade med fika och sen for jag hem. Och vet ni vad det första var jag fick göra? Ta en jävla anfallstablett! Så nu ligger jag här i mörkret och hoppas att det häver migränanfallet. Jävla migrän! Hatar mig själv för att jag tar risken. Jag älskar varm choklad, och varm choklad ger mig ca 80% risk till ett anfall. You see my problem?! Jag dricker ju inte kaffe eller liknande, så vill jag ha varm dryck måste det bli varm choklad. Men det slutar oftast med migrän... Jag orkar inte. Jag hatar det här. Hatar det här livet. Jag hatar mig själv. Just nu hatar jag allt.

Åh, jag är helt kär i de här fluffiga sakerna på fötterna! Så mysiga och varma. Kommer bo i dem hela hösten och vintern. Har blivit så sjukt kallt nu, både ute och inne. Fryser ju ihjäl. Hatar kyla! Just nu ligger jag nerbäddad under min varma filt och tittar på Gilmore Girls. Är galet trött också, så det märks om jag orkar hålla mig vaken.

Först och främst vill jag säga tack till er, för alla kommentarer om tips på bloggportaler och andra fina kommentarer. Och så vill jag säga tack för att ni fortfarande kikar in här och kollar om det har kommit upp något nytt inlägg. Jag vill inte göra er besvikna, men jag har varken haft ork eller lust att skriva någonting. Jag tänker fortfarande på det där med byte av bloggportal, men har fortfarande inte hittat något ställe jag vill testa på. Så det lutar mer att jag är kvar här, men vi får se. Fortsätt tipsa om bra bloggportaler!

Idag har jag haft möte, som vanligt. Har möte varje onsdag med min samordnare. Innan mötet träffade jag min nya arbetsförmedlare som jag faktiskt gillar. Hon verkar duktig och snäll. Jag var tvungen att skriva på några papper som skulle skickas till min läkare. Mötet på samspelet gick bra. Hon är förstående och försöker hjälpa mig så gott det går. Jag berättade att jag ville hoppa av mindfuless, så det har jag gjort. Det funkade helt enkelt inte. Hur mycket jag än skulle behöva det så gör det mig bara mer stressad och ger mig ångest om jag inte riktigt hinner med eller orkar göra övningarna någon dag. Ironiskt, huh? Att något som ska hjälpa mig att minska min stress och göra mig lugn bara ger mig mer stress och ger mig ångest...

Förutom det så har jag även höjt dosen på Venlafaxin nu. Jag har höjt med 75mg då jag kände att 150mg slutade ge den effekt jag behöver. Jag trodde att jag skulle få enorma biverkningar igen (ni kanske minns att jag mådde extremt dåligt och hade hemska biverkningar när jag började med medicinen i början av året?) men har hittills bara känt av lite illamående, trötthet och mer huvudvärk. Så det är mycket lindrigare än vad jag hade trott. Det är väl bra, antar jag.

För er som har orkat läsa hit: Kan ni svara ärligt på en fråga? Vad tycker ni om min blogg just nu? Den är ju en aning negativ och nedstämd nu då jag gärna delar med mig av tankar och känslor och det är såhär jag känner just nu. Är den tråkig att läsa?

Som ni redan förstått så kommer det här inlägget att handla allmänt om min blogg. Helt ärligt så har jag tröttnat en aning på att blogga. Eller, inte blogga i sig. Utan jag har tröttnat lite på den här bloggen. Den här portalen. Min blogg har blivit så otroligt tråkig (inte konstigt med alla negativa inlägg på grund av dålig period) och jag vet inte hur jag ska vända det. Jag skulle vilja ha en ny start. Gärna på en annan bloggportal. Men jag har svårt att hitta en jag vill vara på.

Jag vill vara på en bloggportal med bra kundservice, där jag kan tjäna pengar och göra lite mer med designen än vad jag kan här. Jag ska kunna mobilblogga om jag behöver. Sanningen är att jag har fått riktigt dåligt bemötande från For.me's kundservice och om jag får problem längre fram så vill jag helst inte kontakta dem. Jag har ingen aning om vart jag vill blogga heller. För blogga vill jag. Jag vill dela med mig om min vardag, mina bilder, resor, tips, min sjukdom, tankar och funderingar och allt som hör till. Mest om min sjukdom, mina tankar, åsikter och funderingar såklart. Precis som nu. Fast bättre, hoppas jag.

Vilken bloggportal tycker ni är bäst, och varför? Kan man tjäna pengar på bloggportalen? Hur i så fall? (via annonser, sidvisningar etc). Hittar jag ingen bloggportal så stannar jag nog kvar här. Men det är trist att blogga där man inte riktigt trivs helt hundra... Jag är inte direkt intresserad av blogg.se eller Nouw, då jag har varit på dessa och de inte riktigt varit min grej.

Bjuder på en halvtaskig bild från skogspromenaden idag.

Fredag idag, huh? Vem kunde ana det. Själv tappar jag räkningen på alla dagar och tider. Mår inte alls bra just nu. Dels är det psykiskt, men förutom det har jag blivit förkyld också. Och det vill inte ge med sig. Jag är trött och hängig hela dagarna. Har ingen ork för någonting. De senaste dagarna har jag somnat runt 20-tiden. Ja, ni ser ju. Det är standard för mig nu. Förutom det sover jag halva dagarna. Det är nästan omöjligt för mig att vara vaken. Antingen så har jag problemet att jag inte kan sova eller så kan jag helt enkelt inte vara vaken. Blir så trött på det här!

Skulle ha varit till praktiken idag som vanligt. Men på grund av att förkylningen bara blir värre, så vill jag inte riskera någonting. Så jag stannade hemma. Så jäkla trist. Är trött på att vara hemma. Ligga under täcket. Ja, det låter mysigt. Men jag blir enormt rastlös. Jag vill till vovvarna på dagiset ju. Fick nöja mig med en skogspromenad med en vän och Bebis under förmiddagen. Tog på mig varma kläder (svettades ihjäl för övrigt) för att undvika bli kall. Bebis njöt av promenaden och det gjorde jag också. Vi har börjat gå igen lite smått för att se vad han orkar och klarar av.

Nu ligger jag halvt död i sängen. Jag vill så gärna göra fler inlägg till er. Visa fler bilder från resan till Mallorca, tipsa om bra filmer, skriva tankar och känslor, svara på era underbara kommentarer osv. Men orken finns inte där. Det tar så sjukt mycket energi just nu när jag mår såhär. Jag hoppas på att må  bättre snart så jag kan uppdatera er lite mer och svara er.

Under tiden kan  ni ju tipsa mig om massa bra serier som gör att man bara måste fortsätta titta på!