LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Worrying will never change the outcome

Don't think too much. You'll create a problem that wasn't even there in the first place.
Worrying is using your imagination to create something you don't want.
 
Jag är en mästare på att manipulera mig själv och trycka ner mig själv under ytan. Jag är en mästare på att oroa mig och stressa upp mig i onödan. Jag är en mästare på att ta förhastade slutsatser. Jag är en mästare på att skapa någonting som inte finns där från början. Jag är en mästare på att få mig själv må extremt dåligt över saker och ting. 
 
Jag är en mästare på att bry mig allt för mycket om andra och allt för lite om mig själv. Jag är en mästare på att ställa upp för andra när jag är den som behöver hjälp. Jag är en mästare på att offra mig själv för andra. Jag är en mästare på att undvika samtal som inte leder någonstans eller som är för personliga. Jag är en mästare på att hata mig själv och allt vad jag innebär.
 
En mästare på att manipulera tankar och beteenden.
En mästare på att oroa mig och få mig själv må dåligt.
En mästare på att kväva mig själv.

Putte i parken

Ber om ursäkt för extremt dåliga bilder.


Här ser ni ett gäng bilder från helgen. Var ju Putte i Parken i Karlstad. Egentligen var jag inte så sugen på att gå, men åkte dit och kikade lite på torsdag och fredag. Såg Norlie & KKV, Markoolio och John de Sohn. Var najst! Det var bra för att vara en gratisfestival i alla fall. Dock har det regnat ganska mycket hela helgen, men jag och Iggy trotsade regnet och åkte dit i alla fall. Det var galet mycket folk. Trodde inte det skulle vara det på grund av vädret.

I'm not the same girl anymore... Pain changed me

En av de svåraste grejerna med att ha en kronisk sjukdom är att inte ge upp. Man vill hela tiden ge upp. När vi först får vår diagnos så är första frågan oftast "När kommer jag att må bättre?" och "När kommer det att försvinna?" Läkarens svar är alltid samma. Orden som senare ekar i huvudet. Ord som du inte kan ta till dig. "Det finns ingenting vi kan göra. Du kommer att få leva med det här resten av ditt liv". Det är inte lätt att ta till sig de där orden. Det är inte lätt att vara positiv. Det är ännu svårare att vara trevlig, glad och social eller ens en fungerande människa under de tuffaste dagarna.


Jag har jobbat länge på att acceptera att jag aldrig kommer bli frisk. Att det bara kan bli bättre. Om det finns en chans att jag kan bli "botad" eller att jag får mindre symtom, så är den chansen väldigt, väldigt liten. Det måste ske ett mirakel. Jag är inte lat. Jag hittar inte på ursäkter. Ibland är jag sur, irriterad eller kort i orden. Vissa dagar kan jag inte ens ta mig upp ur sängen. Knappt att jag kan vända mig i sängen. Det är för att jag känner smärta varje dag, och det kommer jag att få göra resten av mitt liv. Ibland är smärtan så hemsk att jag bara vill dö där och då, medan andra dagar går den att hantera. Men poängen är den samma; jag känner smärta varje dag. Varje morgon när jag vaknar, varje gång när jag går och lägger mig, varje natt. Det tar aldrig stopp. Men trots detta så fortsätter jag att le, skratta och försöka leva mitt liv så mycket som möjligt. Även i de svåraste perioderna när jag bara vill ligga ner och gråta, skrika, kasta saker och dö.


Så snälla, säg inte till mig att jag bara ska rycka upp mig, att jag måste vara positiv, göra mer saker, träffa mer folk, skaffa ett jobb eller gå ut i det fina vädret eller leva livet. Och försök inte ens döma mig när du inte har en aning om vad jag går igenom.

 

Pink isn't just a color, it's an attitude

Okej, så här ligger det till; jag har alltså försökt att blogga och svara på kommentarer ett bra tag nu, men min dator segar sjukt mycket idag och inlägget jag skrev försvann. Och det gjorde mitt tålamod också. Så jag bjuder istället på en extremt vacker bild på mitt knallrosa hår som inte ens vill bli lite ljusare fastän jag har tvättat håret många gånger den här helgen. Okej, så där jätteskrikig är den inte, är väl ljuset som gör det. Dåligt ljus = dåliga bilder = fel färger. Simple as that. Vet fortfarande inte hur jag ska göra med färgen. Men det märker vi.


Vad jag vet att jag ska göra; lägga mig i sängen och fortsätta titta på serie och hoppas på att datorn är en aning snabbare i morgon så jag kan fixa inlägg och svara på kommentarer. Och så har jag ju praktik i morgon, som är glad över. Trivs så himla bra på hunddagiset!


Det här inlägget tog bara 48 minuter att skriva.
Följ mig på Instagram, heter lilbabustyle där. Kommentera en diamant på en av mina bilder så följer jag tillbaka!

Jag måste seriöst sluta få spontana idéer....

Nej, det är inte Photoshop. Men jag önskar lite att det var det. Heh. Okej, som ni ser har jag gjort något helt galet. Jag brukar få idéer och göra galna saker, men det här är för galet. Det här tar fan första priset. Vad har jag gjort med mitt hår!? Det var inte riktigt meningen att det skulle bli såhär och nu har jag ingen aning om hur jag ska rätta till det eller vad jag ska göra med mitt hår, haha! Trivs inte direkt i det, men kanske är jag bara ovan? Har hört från några stycken att de tycker det är skitsnyggt och häftigt, att de tycker jag ska ha kvar det såhär. Själv kan jag inte låta bli att tveka.


Nu undrar ni säkert hur jag fick den här rosa färgen i hela håret fast det inte var meningen? Aight, så här var det. Jag var enormt trött på mitt hår, för det var så fult och jag ville göra något nytt. Jag köpte silverblond färg ihop om att det skulle bli lite snyggare, och kanske göra rosa slingor i det. Men det blev allt annat än silverblond. Det blev så jävla hemskt. Jag var orange/gul/röd och jag kunde inte se ut så. Fick panik bara jag tänkte på att se ut så. Och den enda färgen jag hade hemma var rosa (eftersom jag haft dipdye och underhåret förut) så jag slängde i det. Och yes, här har ni resultatet. Och jag som inte trodde det kunde bli värre. Alltså, jag kan ju seriöst inte gå runt såhär!? Eller...?


Har ni några förslag på vad jag ska göra med mitt hår? Eller tycker ni att jag ska ha såhär? Snälla, hjälp.... jag har sån beslutsångest och är rädd att jag snart får ett spontant infall och gör något ännu knasigare, och det vill vi undvika...