LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Tipsa mig om era bästa serier! (igen)

Jag vet att jag tjatar, men fortsätt tipsa mig om massa bra serier! Jag får verkligen panik när jag inte hittar någon serie att se efter att jag precis har sett klart en serie. Här nedan tänkte jag nämna de serier jag har sett, som jag ser på just nu och vad jag kan tänka mig se.


Serier jag har sett: House. The Mentalist. Numb3rs. Awkward. Lost. Glee. Gossip Girl. True Blood. Andra Avenyn. Prison Break. One tree hill. Orange is the new black. The OC. The Tomorrow People. Twisted.


Serier jag ser just nu (jag har paus från vissa och en del kommer ut en gång i veckan eller har uppehåll): Mom. Game of Thrones. Scorpion. The Originals. The Vampire Diaries. Grey's Anatomy. Dexter. The Walking Dead. Two and a half men. The Leftovers. Ghost Adventures. Bones. The Big Bang Theory. Faking it. Pretty Little Liars. The Fosters. Switched at Birth. Teen Wolf. The Walking dead. The Following.


Vad jag kan tänka mig se: Familj/drama/komedi/criminal/action/thriller. Gärna serier som liknar Scorpion eller Numb3rs, men också serier som liknar Switched at Birth och The Fosters. Det går också bra med serier som innehåller övernaturliga saker, så som i The Tomorrow people, The originals och Teen wolf. Jag är öppen för förslag. Det kan även vara en "enklare" serie som inte innehåller allt för mycket, så som The OC eller Gossip Girl.


Tipsa gärna om era favoritserier och skriv lite vad de handlar om, och om de är lik någon utav dessa serier ovan!

"Men du ser ju inte ut att vara sjuk" är väl sällan en dålig komplimang?

Bildkälla okänd



" 'Men du ser ju inte ut att vara sjuk' är väl sällan en dålig komplimang? Det är väl bra att se frisk ut så att man kan känna att sjukdomen inte tar över allt? Så skulle jag känna. Skulle bli jätteglad om någon sa så till mig om jag var sjuk!"
 

Jag kan förstå att du tänker så, det är många med dig som tänker likadant och det är därför vi med kronisk och/eller osynlig sjukdom får höra det här ofta. Mina inlägg handlar ofta om kroniska sjukdomar som är osynliga, eftersom det är vad jag lever med. Jag ska försöka förklara så gott jag kan  varför det här är en av de värsta kommentarerna man kan få om man lever med en osynlig sjukdom.
 

Det är inte alla som hatar de här kommentarerna och som tar illa vid sig, men väldigt, väldigt många gör det. Bland annat jag. Det finns en hel del anledningar till varför vi hatar den här kommentaren, men den största är nog att vi måste förklara oss hela tiden. Vi måste hela tiden berätta att vi har ont och faktiskt är sjuka. Men det är svårt att förklara något sånt om man ser helt frisk ut på utsidan, medan det känns som man dör på insidan. Om jag säger att jag inte orkar eller att jag har ont så kan jag få höra "Du bara fejkar" eller "Du orkade ju igår" eller "Jag ser inte att du har ont någonstans". Förstår ni min poäng? Det finns många personer där ute som faktiskt säger så här.
 

Det är otroligt jobbigt att få dessa kommentarer när Du VET att du är sjuk, att du har ont, att du inte orkar och att du har en osynlig sjukdom som påminner dig om och om igen att du inte är frisk fast du ser frisk ut. Självklart vill ingen se sjuk ut, men ser du sjuk ut så ser folk att du inte mår bra, att du inte orkar. Jag skulle inte heller vilja se sjuk ut, men jag vill heller inte behöva förklara om och om igen, berätta att jag har en osynlig sjukdom som inte syns utanpå. Förklarar vi oss inte så blir vi heller inte trodda. Och i många fall, även när vi förklarar, blir vi dumförklarade. Många, bland annat jag har gått till läkare och sökt hjälp för att vi lider av daglig smärta, men enligt alla undersökningar är vi "helt friska" och det "finns inga fel".
 

Känslan när du VET och KÄNNER att du har ont varje dag, att något är fel, men du blir inte trodd för att du ser helt frisk ut, är obeskrivlig. Det gör så ont att få höra det. "Du fejkar bara", "Sluta sök uppmärksamhet" "Du är ju inte sjuk, du ser ju helt frisk ut". Vi vill bara ha förståelse, att andra ska ha lite insyn i det hela. Vi vill bara inte behöva förklara oss hela tiden. Vi gör det inte för att det är kul. Utan för att för många är det enda sättet att överleva. Vi måste stå på oss, klaga massor, i princip tvinga läkare att göra olika undersökningar. Det är inte kul. Det är inte så vi vill leva. Vi vill bara få hjälp mot det som hindrar oss att göra vardagliga saker. Vi vill bara veta vad som är fel.
 

Men tro mig, jag vet lite hur ni tänker. Jag var exakt likadan innan jag fick min sjukdom.

Serietips: Scorpion

Bildkälla.

Det var inte längesen jag tipsade er om en serie, men den senaste tiden har jag sett en hel del serier, så vi kör på ett tips igen! Den här gången tänkte jag tipsa er om Scorpion som är inspirerad av Walter O'brien som  har det fjärde högsta IQ som någonsin funnits. Han har 197 i IQ. Så, denna serien är inspirerad av honom och handlar om Walter O'brien och hans team av genier: Sylvester som är en mänsklig kalkylator. Han kan räkna ut allting på bara några sekunder och har ett riktigt bra minne. Han kan bläddra igenom en bok på några sekunder och kommer sedan ihåg vad som står. Sen har vi Toby som är expert på beteendevetenskap som kan läsa av alla människor direkt. Happy är ett mekaniskt underbarn och kan bygga allting och vet allt som har med sånt att göra. De jobbar för FBI-agenten Cabe och tar sig an fall som ingen annan kan lösa. Sen har vi Paige, som inte är något geni, utan är som vem som helst. Hon översätter världen för dem och de hjälper henne att förstå hennes son, Ralph, som också är ett geni.


Jag älskar den här serien! Den är riktigt bra. Och spännande. Det händer saker hela tiden och riktigt intressanta fall. Det är kul att se hur de räknar ut saker, hur de tar sig ut ur livsfarliga situationer (som uppstår i varje avsnitt på ett eller annat sätt) och hur de räddar människor. En helt klart sevärd serie! Den pågår fortfarande och är på säsong 2 just nu. Jag hoppas det kommer en tredje säsong sen!


Vill ni ha fler tips på filmer och serier så kika in kategorin "Filmtips & serietips"

There's a little bit of devil in those angel eyes. She's a little bit of heaven with a wild side

Jag vet att det har ekat tomt här den här veckan. Det är medvetet. Jag tänker inte be om ursäkt för det, men jag tänkte att jag kunde ge er en liten update. Nätterna är långa och sega. Jag vill så gärna lägga mig tidigt, men jag kan inte somna, så jag ligger och tittar på serier långt in på natten. Jag känner att det är bättre än att bara ligga i mörkret och tänka. Jag somnar oftast vid 3-4 på morgonen, vilket resulterar i att jag sover till 11-12 när jag väl har somnat. Jag har ökat dosen på medicinen, men det hjälper mig inte att somna ändå. Men jag sover rätt bra när jag väl sover. Det är väl i alla fall positivt. Men det är sjukt frustrerande att inte kunna somna tidigare. Jag blir så himla trött under dagen.

Om jag har ställt klockan på 10, som för många (inklusive mig för några månader sen) är sovmorgon, så känns det som att jag blir väckt klockan 5 på morgonen. Så illa är det. Dagarna går inte åt till att göra så mycket. Jag har börjat gå längre promenader med Bebis, vilket känns skönt. Förutom det är det i princip bara serier som gäller. Den här veckan har jag sett klart på två serier. Rätt frustrerande, då jag måste hitta en ny serie att se direkt efter. Även om jag ser ungefär 19 serier just nu (många av dem kommer ut med ett nytt avsnitt i veckan som jag följer) så mår jag psykiskt dåligt varje gång en serie slutar, eller när jag måste vänta på fler avsnitt. För en stund så känns det som att min värld går under. Det är alltid lika jobbigt att hitta någon ny att se just då. Någon jag är intresserad av. Många av de serier jag ser för tillfället är tråkiga just nu och då tar jag en paus från dem.


Jag vet inte hur nästa vecka ser ut. Förmodligen mer serier. Och möte med arbetspsykologen. För övrigt så har jag fortfarande en "bra period" gällande huvudvärken. Jag är fortfarande deppig och nedstämd större delen tiden, men huvudvärken har varit relativt lugn. Vissa dagar har varit en plåga, medan andra dagar har jag inte känt av den så mycket. Så jag antar att jag fortfarande är i en bra period. Eller något sånt.


Har ni för övrigt tips på serier som är värda att följa så får ni jättegärna tipsa om dem. Har många på "väntelistan", men ingen jag känner just nu att jag vill se. Jag skulle kunna tänka mig att se drama eller komedi eller familjeserier just nu.