LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Skriver av mig (varning för långt inlägg)


Den där känslan och ångesten tär på mig. Den där känslan när jag ser mig själv i spegeln och hatar allt jag ser. Varenda del på kroppen hatar jag. Verkligen HATAR. Känslan som uppstår när man helt plötsligt börjar gråta och inte kan sluta för att man hatar allt man ser. Känslan när man inte får på sig kläderna man vill ha på sig eller känslan när man ser siffran på vågen. Jag har egentligen aldrig brytt mig om siffran på vågen på det viset, det är mest för att ser jag skillnad där så ser jag även skillnad på mig själv. Det är en slags ond cirkel alltihop. Det finns inget mer jag hatar än min egen kropp. Kanske för att jag en gång i tiden hade den kroppen som jag trivdes med, men just då på grund av alla ideal så hatade jag även den kroppen. Idag vill jag ha just den kroppen jag hade.

Tålamod är inte min starkaste egenskap, snarare tvärtom. Jag har jojo-bantat sen jag var 12 år, och på den tiden var det på grund av att jag inte såg ut som jag ville. Det handlar inte om att det inte är okej att se ut såhär eller vara mullig eller kurvig. Det handlar om att jag inte trivs i den kropp jag har och har aldrig gjort i princip. När jag var 9 år gammal fick jag höra av skolsköterskan att jag behövde banta. Ja, precis.
B a n t a. Kan ni förstå det? Men det gjorde jag inte. Jag brydde mig inte. Anledning till att jag gått upp mycket i vikt då och blivit större var för att jag kommit in i puberteten. Yes, jag fick min mens när jag var 8 år gammal. Men det visste inte skolsköterskan om. Men hon klagade på alla. Det var ingen som var "perfekt" för henne, antingen var man för stor eller för liten. Kärringen själv såg inte så bra ut hon heller.


Men kanske har det satt sina spår. Hon är den enda som kallat mig tjock. Ingen annan har kallat mig det. Och självklart är det en bra grej. Men jag verkligen hatar, ja,  h a t a r  min egen kropp. Jag vet inte riktigt hur jag vill se ut heller, bara att jag inte vill se ut såhär. Jag vill bara trivas i min kropp, få på mig mina kläder, kunna se mig själv i spegeln utan att skrika rakt ut och gråta i flera timmar för att jag hatar allt jag ser. Men jag vet inte heller hur jag ska ta mig dit. Jag har testat olika dieter, jag har tränat och ätit bra och nyttigt, jag har slutat äta, jag har gått hos dietist. Ja, jag har testat alla möjliga sätt. En diet är inget långsiktigt, men det är en början. Men jag hittar absolut ingenting som fungerar för mig och det gör mig så frustrerad. Om jag bara kunde se en liten skillnad så att min motivation blir på topp. Alla säger "ät nyttigt, bra och regelbundet och rör på dig lite mer så ska du se att det fungerar" - NEJ! Det fungerar inte! Tror ni inte jag har försökt? Och då har jag testat i flera månader utan ett resultat alls.


Jag har även kört att vara utan godis, godsaker, dricka osv i 70 dagar. Och inte ens ett kilo gick jag ner. Det här är ett jävla stort problem för mig. Jag tror också att mina mediciner har en hel del med det här att göra. Har sett andra som gått upp (även vissa som gått ner fast de vill gå upp) i vikt av de mediciner jag testat och de mediciner jag har. Men vad ska jag göra då? utan mina mediciner så blir jag näst intill självmordsbenägen - ja, helt ärligt - för att huvudvärken är så extrem och migränanfallen är så hemska att jag inte ens kan röra mig en millimeter. Ni som har haft migränanfall vet vad jag pratar om.


Så, jag är fast. Helt fast. Jag vägrar se ut så här. Men jag har inte hittat nåt sätt att gå ner i vikt. Och slutar jag med mina mediciner utan att börja med andra så kommer anfallen en dag att ta mitt liv, det är jag helt säker på. Jag är så jävla trött på det här. Jag trivs inte alls i min kropp, jag får inte på mig mina kläder och jag gråter nästan konstant så fort jag ser min kropp eller ska någonstans för att jag skäms och totalt hatar mig själv.


Helt ärligt vet jag inte hur det här låter för jag orkar inte läsa igenom allting. Vet inte riktigt hur min huvudvärk och mina mediciner kom in i bilden heller, men jag behövde bara skriva av mig. Och helt ärligt känns det inte ett dugg bättre.


Jag hatar min kropp. Jag hatar mitt utseende. Jag hatar mig själv. Jag hatar min huvudvärk och mina anfall.

Just nu hatar jag livet och har svårt att se något ljust med det.


Och nej, jag vill inte ha en jävla massa kommentarer där det står "du är fin som du är" eller "du behöver inte gå ner i vikt". För jag vill inte höra något sånt, för det får mig bara må så jävla mycket sämre. Och jag söker inte uppmärksamhet heller för den delen, jag behöver bara skriva av mig och det är det min blogg är till för. Så, då var det sagt. Vill ni hellre hjälpa mig så kom med förslag på hur jag kan gå ner i vikt istället. Och det har ingenting med ideal att göra eller hur "kvinnorna ska se ut". Det har med mig att göra, vad jag vill och hur jag känner.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas