LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Let it go (cover by two 4 year old girls)

Som ni märkt så älskar jag låten Let it go från Frozen, så här kommer en till cover! Så jävla härliga tjejer, haha! Innan ni lyssnar så bör ni sänka volymen lite, särskilt om ni lyssnar i headset. Bara en liten varning! ;)

Mina tankar går till Paris idag ❤️

Hade tänkt skriva ett inlägg om vad jag har gjort idag, men jag vill hellre göra det här inlägget och skänka en tanke till de i Paris, både offer och anhöriga. Det är otroligt hemskt och sorgligt det som har hänt.    #prayforparis

Jag skänker även en tanke till Libanon, både till offer och anhöriga i Beirut.  Och även till offer och anhöriga i Bagdad.  ❤️  #prayfortheworld

Friday night

... Och så var den här dagen över. Typ. Har precis tagit en dusch och nu ska jag mysa ner mig framför Idol med dessa två. Har aldrig ätit dem förut, men tyckte de såg så himla söta ut och är nyfiken på smakerna så var bara tvungen att köpa dem. Någon av er som har testat dem?  I övrigt har det varit en helt okej dag, tror jag. Haft en del ångest och mycket att tänka på, men har städat lite, kikat på nätet efter julklappar och tagit det lugnt. Efter Idol så avrundar jag kvällen med serier.

Känner mig en aning ensam ikväll och jag orkar verkligen inte tänka på allt just nu, så är det någon (som jag känner) som läser det här så får ni mer än gärna hålla mig sällskap via sms, så kanske jag får annat att tänka på...

Woohoo, it's friday! Oh wait, it's friday the 13th

Saknar min lilla prinsessa. Men vi ses snart igen.

Och så var det fredag igen. Känns som att veckorna går riktigt snabbt nu. Idag hade jag planerat att åka ner till stan med mamma för att kika på lite julklappar, men ute är det mörkt och grått, och regnet öser ner. Och där försvann suget för att åka ner till stan. Kan ju åka till Bergvik och kika (stort köpcentrum för er som inte vet vad det är) men det här vädret gör mig deprimerad. Har ingen lust alls att åka någonstans. Så jag bestämde mig för att bara vara hemma idag. Igen. Känns som jag är hemma hela tiden. Men jag har precis sett det senaste avsnittet på The Originals och The Vampire Diaries. Sjukt bra! Längtar redan tills nästa avsnitt på båda serierna.

Eftersom jag inte orkar ta mig ner till stan i det här vädret så tänkte jag kika runt lite på internet och se om jag hittar några julklappar. Tror jag har hittat två stycken redan, men är lite osäker på om ja ska klicka hem dem. Beslutsångest. Senare ska jag städa och dammsuga. Kul fredag. 

Ansiktsblindhet (repost)

"Tänk dig att presentera dig för en person - flera gånger samma kväll.

Eller inte känna igen grannen eftersom hon har vintermössan på.

Så ser vardagen ut för tiotusentals ansiktsblinda i Sverige."  - textlänk

 

Nu tänkte jag ta upp ett ämne som många kanske inte vet något om och som berör mig väldigt mycket då jag "lider" av det. Prosopagnosi - eller ansiktsblindhet som det också kallas. Jag har väldigt, väldigt svårt att känna igen människor. Jag kan träffa en person 10 gånger utan att minnas hur den ser ut och kan heller inte känna igen denna person om jag skulle stöta på den någonstans, i en annan miljö.

Jag har haft det här problemet sen jag var liten. Det är otroligt jobbigt när jag inte vet vad jag letar efter om jag ska träffa någon. Jag kan inte ens beskriva mina föräldrar. Jag vet ju hur de ser ut, men skulle jag möta upp någon av dem någonstans så har jag ingen aning om hur de ser ut eller något. Hjärnan liksom glömmer bort det helt och hållet. Jag kan inte ens känna igen min bästa vän som jag har känt sen jag var 5 år. Inte ens min egna syster eller mina bröder kan jag känna igen. Jag letar efter något specifikt, t.ex. en jacka de brukar ha, skor eller en keps som jag vet att de kan ha på sig. Men de i min närhet vet om det och de gör det alltid lite enklare för mig när vi ska ses.

Det här är tydligen ett vanligt problem i samhället och många lider av ansiktsblindhet. Det finns tre grader och jag har förmodligen mellangraden, som gör att jag har svårt att känna igen mina vänner och min släkt. En person kan säga till mig "Såg du den där personen som satt där?" och då blir det helt tomt för mig. Jag kan inte ens minnas att en person satt där, min hjärna reagerar inte riktigt på det. Jag tror också detta är anledningen till varför jag hatar att stöta på personer på stan och hatar när folk hälsar på mig, för jag har ingen som helst aning om vem personen är i just den stunden. Jag har ingen kontroll över det. Jag har träffat min arbetspsykolog i över ett år, men skulle jag stöta på henne i en affär skulle jag inte känna igen henne.

Jag har uppfattats som både dryg och arrogant många gånger för att jag inte hälsar eller bara går förbi när någon vinkar. Enkla anledningen är att jag helt enkelt inte känner igen personen. Ser du mig någonstans, ropa mitt namn, skicka sms eller annat som gör att jag reagerar. För vinkar du bara eller bara säger "hej" så är risken stor att du inte får något tillbaka.

Jag kan inte heller känna igen mina grannar eller andra personer på min gård. Jag har haft samma grannar i flera år och känner fortfarande inte igen dem. Det blir som blackout precis då. Hjärnan stänger av. Och jag känner mig alltid så dum när jag inte vet vilka personer andra pratar om, när de pratar om en person de kanske sett två gånger i sitt liv och jag ser den personen varje dag...

 

"Minns du när vi träffade den där tjejen på stan som jag hälsade på...?" Nej, det gör jag inte.

"Såg du den där killen med hatten där borta?" Nej, det gjorde jag förmodligen inte.

"Du minns hur den där tjejen såg ut för ett år sen när vi såg henne på affären?" Nej, det gör jag inte.

"Kommer du ihåg den där killen på krogen förra veckan som stirrade så mycket på oss?" Nej, det gör jag inte.

"Du vet han som stod i kassan framför oss och skulle betala...?" Nej, det vet jag förmodligen inte heller.

"Du vet den där mannen som bor i i din trappuppgång som har den där katten...?"  Nej, helt ärligt vet jag inte vem du snackar om.

 

Är det någon mer som lider av ansiktsblindhet? Hur hanterar ni olika situationer?

Vill du läsa mer om ansiktsblindhet och vad det innebär? Klicka HÄR och HÄR.

Blond med rosa slingor

Ibland saknar jag mina rosa slingor och mitt blonda hår. Och sommaren. Ber om ursäkt för dålig kvalitet på bilderna.

Efter att jag hade skrivit inlägget med 10 saker om mig så fick jag en kommentar om att jag ska visa hur det såg ut med blondt hår och rosa slingor. Och här ovan ser ni resultatet. Jag hade det här sommaren 2014 och var riktigt nöjd med det. Men jag hade två problem: Färgen gick ur väldigt fort och jag har sån mörk utväxt att jag fick färga håret minst en gång i månaden, ibland två, tre gånger. Det blev både dyrt och mitt hår tog ganska så stor skada. Men ibland så saknar jag den här looken faktiskt.

Jag hade tänkt visa bild när jag hade lila slingor också, men jag hittar inga bilder på det. Alla bilderna finns på min första blogg (hade inte den här datorn då) som jag av någon anledning lösenordsskyddade när jag bytte blogg och kommer nu inte åt den. Minns inte ens min mejl till den, hah. Så det här inlägget får duga när jag visar upp de rosa slingorna i alla fall.

 

PSSST... Glöm inte delta i Veckans blogg! Klicka HÄR för att komma dit. Enkla regler såklart!

Playboy VIP perfume

Yay, titta vad jag hittade! De som känner mig vet att jag är galen i playboy och förra veckan hittade jag den här godingen. Hade en playboy parfym för flera år sen, men den tog slut rätt snabbt och jag visste helt ärligt inte att det fanns fler parfymer av Playboy. Men så hittade jag denna och sen sökte jag runt lite på nätet och såg att det finns ännu fler. Jag har bestämt mig för att jag ska samla på dessa parfymer (och VS bodymists) och det här är den första i samlingen. Så nöjd! Och hur söt är inte den här lilla flaskan?!

Let it go ~ Africanized Tribal Cover ~

Minns ni när jag la upp låten Circle of life (länk) med Alex Boyé? Hittade även den här covern på Frozen - let it go som han gör tillsammans med One Voice Children's Choir. Lexi Walker har så jäkla fin röst. Helt sjukt! Jag älskar den här varianten på Let it go.

10 saker ni kanske inte visste om mig

~ Jag blev hundbiten i ansiktet när jag var 7 år. Om man tittar noga på min högra kind så har jag ett ärr där. Har två stycken till som inte syns så mycket. Jag får ofta höra att ärren inte syns alls, medan jag själv tycker att de syns väldigt väl.

~ Jag har extremt lätt att bli beroende av saker, så som smoothies, rostbiffbaguette, saker jag inte tycker om (det är sant, sjukt konstigt, men sant), en viss godissort (just nu är det de stora napparna med vitt på baksidan) osv osv.

~ Jag har haft så många hårfärger att jag tappat räkningen. Färgade håret första gången när jag var 7 år och har haft alla möjliga blandningar och kombinationer. Några av dem är blond med brunt underhår, blond med rosa slingor, blond med lila slingor, brunt med blonda slingor, olika blonda nyanser, lila hår, rödbrunt hår osv osv.

~ Jag har haft piercing i naveln tre gånger men behövt ta ut för att min kropp stötte bort dem. Jag har numera ett ärr vid naveln som inte kommer att försvinna och skaffar jag navelpiercing en gång till är risken stor att den åker ut inom några veckor.

~ Jag lider av extremt svår beslutsångest. Ingen vanlig beslutsångest, utan verkligen extrem. Det är ingen idé att vara i en affär med mig om man har bråttom. Det kan ta flera timmar för mig att välja vad jag ska ha och jag får dåligt samvete och ångest efteråt oavsett vad jag har valt. Jag kan byta kläder 30 gånger innan jag ska någonstans och ändå inte vara nöjd med det jag väljer.

~ Jag lider även av något som kallas ansiktsblindhet som gör att jag inte känner igen människor. Ska jag möta upp mina föräldrar i stan så måste vi bestämma en specifik plats eftersom jag inte känner igen dem. Det är extremt jobbigt i många situationer.

~ Jag sätter aldrig tider som t.ex. 10.00, 10.05 eller liknande utan jag måste ha udda. Ska jag gå upp kl 8 så ställer jag alarmet på t.ex. 07.58 eller 08.02. Jag vet inte riktigt varför, men jag måste ha så.

~ Just nu tittar jag på 14 olika serier samtidigt. Jag har väldigt svårt för att avsluta en serie då det känns som att mitt liv är slut. Så när jag nästan är klar med en serie så börjar jag med en annan, eller när jag har tröttnat på en serie så pausar jag den och fortsätter på en annan.

~ Jag gillar att vara ensam. Jag trivs inte så bra bland mycket folk eller i umgängen. Jag gillar att vara själv. Jag har vänner, dock väldigt få, men det funkar fint för mig. Några av mina vänner är likadana och gillar också att vara själv. Men vi vet att vi alltid finns där för varandra.

~ Jag tröttnar riktigt fort på saker och ting. Kläder, mobiler, designer, mat och diverse prylar. Det är ytterst få grejer som jag gillar under en längre tid. Rosa, leopardmönster, playboy kaninen och USA-mönster går alltid hem. Det tröttnar jag aldrig på.

Slagit in de första julklapparna

Det här är vad jag har sysslat med ikväll. Slagit in julklappar och lyssnat på musik. Som många av er vet så gillar jag inte julen alls eller något som har med det att göra (gäller i princip alla högtider), men jag älskar att köpa och slå in julklappar. Det blir ganska många julklappar (förra året köpte jag 39 julklappar) (köper hellre julklappar än saker till mig själv) och därför börjar jag tidigt att kika på vad jag ska köpa. Så hittills har jag hittat de här fyra julklapparna + tre till som jag ska vänta med att slå in. Jag bara ääälskar det här pappret. Så fint! Älskar Frozen, haha!

Nu ska jag göra i ordning en god fruktsallad och mysa ner mig och titta på serie. Har börjat titta lite smått på Bones (ja, jag ser väldigt många serier samtidigt) så kanske ska fortsätta med den serien. Den verkar helt okej än så länge. Blir förhoppningsvis en tidig kväll för jag ska upp tidigt i morgon och iväg till vårdcentralen igen (varför jag går dit är ett känsligt ämne) och får se vad de säger.


Glöm inte delta i Veckans blogg som pågår i inlägget under!

Bli veckans blogg #1

Tänkte köra igång min första "Veckans blogg" på den här bloggen. Körde liknande små tävlingar på den förra bloggen ihop med andra bloggare som var väldigt uppskattat. Så jag tänkte se vad ni gillar om den här. Är det många som deltar kanske jag fortsätter med det sen. :)

För att delta:
1. Följ mig här på Forme (bloggar du inte på Forme så kan du följa mig på blogkeen istället - LÄNK)
Har du inte blogkeen heller så kan du strunta i denna punkt.
2. Gilla det här inlägget (tryck på Gilla-knappen)
3. Skriv att du är med och deltar + vilket nummer du blev som följare och gillare.


Större chans att vinna (inte ett måste):
+ Följ mig på Instagram (@lilbabustyle)
+ Skriv om tävlingen på din blogg och/eller på andra sociala medier och länka inlägget i din kommentar här under.


Berätta i en kommentar här nedanför vad du har gjort, vilket nummer du blev som följare och gillare.
Tävlingen avslutas på söndag kl 11.00 och en (eller flera beroende på hur många som deltar) vinnare kommer att visas i ett inlägg kort därefter.

 

KOMMENTARER SOM INTE HAR MED INLÄGGET ATT GÖRA HÄNVISAS TILL ETT ANNAT INLÄGG!

Recept: Kokossmoothie

Recept:
2 dl kokosdryck
2dl hackad ananas (eller 4-5 bitar)
1/2 banan
1tsk honung
1msk lime (eller citron)

Mixa allting och toppa sen med hallon eller andra bär. Ett tips är att ha bananen i frysen ett tag innan.

Family is forever

Min älskade lilla prinsessa. Världens härligaste och underbaraste tjej.

Den här helgen har varit bra. Förutom att huvudvärken inte varit i sitt bästa skick så har helgen varit riktigt bra faktiskt. Min bror och min prinsessa kom hit i fredagskväll. Det var så himla kul att få se henne igen. Och min bror såklart. Men mest Lovisa. Vi lekte lite, tittade på tv och pratade massor. Hon hade mycket att berätta om sin nya familj (min bror jobbar nätter och väldigt mycket så Lovisa har i princip bara varit på skolan och nattis, därför får hon nu bo hos en annan familj som kan ge henne det hon behöver just nu) och hon sken verkligen upp som en sol. Jag är så glad för hennes skull!

Igår så åkte vi till Bergvik och kikade och letade efter present till pappa. Och lite senare så firade vi fars dag. Eftersom de åkte hem i förmiddags så skulle vi inte hinna fira idag så vi gjorde det igår istället. Vi åt tårta och pappa och min bror öppnade presenter. Sen tyckte Lovisa att jag och hon skulle dansa och sjunga, så de andra fick vara publik. Härliga unge! Tyvärr var jag mest i mitt rum och vilade igår på grund av huvudvärken. Jag är ganska känslig när det gäller barn och höga ljud och för mycket runt omkring. Jag blir lätt irriterad. Men Lovisa är - med handen på hjärtat - det lugnaste barnet jag vet. Tyvärr hjälper inte det alltid då hon som sagt är barn och har sina stunder. Men hon är väl medveten om min situation och lyssnar när jag säger att jag har ont och behöver vila. Hon är så förstående och hon förstår bättre än många andra. 

Den här tjejen betyder allt för mig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Varje gång vi skiljs åt så gör det ont, för vi bor så långt bort ifrån varandra och kan inte träffas så ofta. Men varje gång så vet jag att vi ses igen. Förhoppningsvis kommer hon hit och firar jul hos oss. Och jag längtar tills jag får krama om henne igen! Min älskade, lilla prinsessa.

För tre år sen trodde jag att läkarna hade svaret

Idag är det tre år sen jag låg där i sjukhussängen och hoppades på att proverna visade att det var något fel på mig. Jag minns natten. Jag hade åkt in till akuten på grund av enorm smärta vid hjärtat att jag knappt kunde andas. Men det var inga fel. Istället frågade de andra frågor, om saker som hänt senaste tiden. Jag berättade saker som hade med min huvudvärk att göra - vid den här tiden hade jag inte fått någon diagnos utan jag gick runt och hade ont dygnet runt utan att veta varför. Jag berättade att jag ibland har tappat tid. Att jag kan sitta på bussen och sen helt plötsligt har den åkt förbi min hållplats utan att jag ens märkt att vi lämnat stan. Läkaren tittade på mig, han såg lite orolig ut. Han sa att de skulle lägga in mig under natten. Jag frågade varför.

De trodde att jag hade en tumör som tryckte på hjärnan. Att det även kunde vara orsaken till min huvudvärk och mina täta anfall. Jag fick lite panik, samtidigt som lite, lite glädje spred i kroppen. Panik för att jag inte alls hade väntat mig det och det kom som en chock. Men den lilla glädjen fanns där - jag hoppades på att det var något fel med mig så att de kunde fixa det. Jag kom in på ett rum runt 8 på morgonen, helt på fel avdelning också. De tog massa tester men kunde inte hitta något fel. Jag tog även LP, vilket är det värsta jag någonsin gjort i mitt liv.

Det visade sig sen att alla tester såg bra ut. precis som vanligt. Och där låg jag i sängen och fattade ingenting. Varför kunde de inte hitta något fel? Jag kände ju att något var fel. Jag hade ju ont dygnet runt och fick så täta anfall och migrän hade de i princip uteslutit. Jag var tillbaka på ruta ett. Jag var så nedstämd och ledsen. Ledsen för att de inte hade hittat något fel.

Än idag är jag besviken. Jag vet att läkarna gör sitt jobb. Men än idag har jag bara en uteslutande diagnos. De vet inte om jag har kronisk huvudvärk, men de har inte hittat något annat, så därför fick jag den diagnosen. Det är många gånger jag önskar att det hände något och testerna visade att någonting var riktigt fel. Så att jag kunde bevisa det. Bevisa att jag har ont.

Och inte få höra att jag överdriver eller söker uppmärksamhet hela tiden...

Det finns ingenting värre än att ha så ont att du många gånger inte vill leva mer, men ingen tar dig på allvar för att alla testerna visar att det absolut inte är något fel på dig. Känslan går inte att beskriva när man får höra orden "Allt ser bra ut" när du sakta dör inombords för att du vet att något är fel. För att du känner att något är fel.