LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Life is full of ups and downs. The trick is to enjoy the ups and have courage during the downs

Ni har säkert märkt att uppdateringen inte är den bästa, men så kommer det tyvärr att fortsätta vara ett tag. Som ni säkert vet så har jag inte mått bra senaste tiden så den här veckan är jag sjukskriven från praktiken. Min arbetsförmedlare tyckte det var bäst så att jag får vila upp mig ordentligt. Jag har varit dum och envis som inte lyssnat på när min kropp sagt ifrån och som väntat blev det bara värre och värre. Jag har mått bra gällande huvudvärken ett tag nu, så jag är inte förvånad över att jag har fått ett bakslag. Men det är jävligt ironiskt att det kommer när allt går så bra för mig nu. Jag har bästa praktikplatsen med härliga och bra chefer. Jag verkligen trivs där. Men jag tror jag gick in för hårt, för att jag verkligen ville det här. Jag ville bevisa för mig själv att jag visst klarar av det även om huvudvärken säger nej. Men ja, det slutade så här.

Jag tänker mycket på varför det händer just nu. Det går bra för mig på praktiken, jag har underbara människor runt mig, det är sommar (nästan i alla fall). Jag vet också att det har hänt mycket senaste tiden. En nära familjemedlem har gått bort, en annan familjemedlem svävar mellan liv och död. Jag har ansträngt mig hårt för något jag verkligen vill. Mycket har med min sjukdom att göra nu, men det är inte bara därför jag är sjukskriven. Min kropp har sagt ifrån på flera punkter så jag ska ta och ringa vårdcentralen den här veckan.

Har jag sagt hur mycket jag hatar den här sjukdomen? Hur mycket den förstör för mig? Att jag aldrig kan glädjas åt något eller hoppas på något för att den slår till exakt när den känner för det? Att den speciellt slår till när jag antingen mår bra och allt går bra för mig, eller när jag mår skit och allting är emot mig. Aldrig någonting där emellan. Ironiskt, är det inte?

Hur som helst. Det är bara att acceptera att det är såhär nu. Jag är glad över att jag har chefer som är förstående, en arbetsförmedlare som gör allt för att jag ska må bra och en arbetsosykolog som gör allt för att hjälpa mig. Jag måste acceptera att man inte alltid kan vara på topp, att man måste lyssna på kroppen och ta ledigt och bara vara hur mycket man än vill vara på sin praktik. Det är helt enkelt bara att acceptera att så här är livet. Det händer alla någon gång. Så nu tänker jag vila upp mig ordentligt den här veckan, ha en underbar semester nästa vecka och sen komma tillbaka till praktiken stark och återställd.

Jag SKA klara det här. Min sjukdom ska inte få vinna över mig. Inte igen.

Seriemaraton

Älskar dessa fina mobilbilder...

Yaaay, det är fedag är något jag skulle kunna skriva, hah. Men helt ärligt skiter jag i vad det är för dag. Min migrän bryr sig liksom inte och inte resten av mina problem heller, så vore ju helt onödigt om jag gjorde det. Har mått extremt dåligt en tid nu, så idag tog jag tag i att ringa neurologmottagningen och fick till svar att min läkare är på semester. Som om jag blev förvånad. Men han ska ringa när han är tillbaka. Har även skickat viktiga mejl. Enligt hon på neurologen så ska jag ringa vårdcentralen nästa vecka, så antar att jag får göra det. Orkar på riktigt inte må så här längre.

Nu ska jag strax sticka iväg till affären och möta upp Sis. Minns ni när vi träffades den sista dagen varje månad och hade seriemaraton? Well, vi har ändrat till andra helgen varje månad, så det betyder att det blir seriemaraton idag. Najst! Vi har börjat se serien The Following som verkar riktigt bra! Får se hur länge jag klarar av att se innan migränen tar över helt. Har i alla fall tagit en starkare tablett för en stund sen i hopp om att kunna ha en hyfsat bra kväll.

Något jag ser fram emot

Två bilder från Ålandsresan 2012

Åh, jag är så sjukt taggad! Jag och Iggy har beställt biljetter och åker på kryssning till Åland den 24 juli! Eftersom jag fyller 21 nästa vecka så innebär det att vi för första gången kan åka utan målsman. Kommer bli grymt!  Är det någon av mina läsare som ska åka den dagen?

Öppet brev till Migrän

Kära migrän,

jag kan förstå att det här kan vara svårt att förstå. Men var snäll och lyssna. Jag ska försöka förklara så bra som möjligt varför du och jag inte funkar ihop. För det första så är du ett jävla svin som förstör för allt och alla. Du försöker ta över mitt liv och allt ska hela tiden vara på dina villkor.  Jag får sällan vara glad och lycklig och det vore ju hemskt om jag någon dag fick må bra. Jag får heller inte hoppas på något för då sätter du ner foten och gör allt för att förstöra det lilla hoppet jag har. För det andra så valde jag aldrig att gå in i ett förhållande med dig. Jag anser att jag som människa har rätt till att välja vem jag vill vara med och med handen på härtat så måste jag säga att jag inte ens skulle vilja ge dig till min värsta fiende.

Uppriktigt sagt så är du hemsk, jävlig och envis som inte vill annat än att skapa smärta. Du slutar inte ens när krafterna är slut och man ligger i det kolsvarta rummet och önskar inget hellre än att få dö där och då. Du gör dödslängtan så stor, vet du det? Är det vad du vill? Du må vara "liten" till skillnad från många andra, men du är en jävel på smärta och du vet vilka punkter man ska trycka på. Vore dödshjälp lagligt så hade du tagit enormt många liv, det är jag helt säker på.

Jag vill göra slut. Ser du inte alla anledningar till att vi två inte hör ihop? Jag har länge hoppats på att få bli frisk och bli av med dig, men det hoppet försvann med beskedet att jag samtidigt fick din kusin den Kroniska Huvudvärken. Ni två gav er på mig gång på gång, förstörde mig och mitt liv. Ni tryckte ner mig till botten. Ni har inte bara förstört för mig, utan även för personer som står mig nära. Vet ni ens vad ni orsakar? Hur mycket smärta ni ger de personer som ser er hålla på så här? Ni splittrar familjer, förhållanden och vänner. Ni gör att det är omöjligt för en att planera saker, att genomföra saker med sina nära, att bara få ha kul en enda kväll. Ni låter en inte ens ha ett jobb som man kan utföra utan att vara sjukskriven mer dagar i månaden än man är där.

Jag önskar att du själv kunde inse hur mycket skada du gör, att du själv fick uppleva smärtan du ger. För det här är inte okej, hör du det? INTE OKEJ. Du har ingen jävla rätt att behandla mig och många andra så här bara för att du själv njuter av det. Du förvarnar inte heller, utan dyker upp när du själv känner för det. Är det här ett rättvist förhållande, tycker du? När man väl hittar något som kan hjälpa mot dig genom att äta medicin, undvika att äta och dricka vissa saker, att sluta göra det man tycker är kul, så hittar du alltid nya vägar att förstöra exakt allting på.

Vet du hur många gånger någon har sett mig när du kommit på besök? Hur mycket jag skäms? Hur dåligt jag mår? Paniken som uppstår när jag inte vet hur jag ska hantera smärtan och allt jag vill är att dö? Hur många det är som tröttnar på mig och lämnar mig för att de inte heller orkar med dig? De personerna har i alla fall ett val. Jag hade också gjort det om jag kunnat.

Jag vill inte ha något med dig att göra. Var snäll och packa alla dina saker och försvinn ur mitt liv. Blicka aldrig tillbaka. För du är inte välkommen här, jävla skithuvudvärk.

Med inte så vänlig hälsning,
en person som är äckligt jävla trött på ett liv med dig

Underbar helg

Bilder från Putte i Parken

Innan jag babblar på om Putte i Parken som var i helgen så vill jag bara berätta varför uppdateringen varit som den varit. Det finns två anledningar: Mitt internet krånglar (funkar ena minuten och sen kan den vara borta hela dagen) och min migrän har kommit för att stanna ett par dagar verkar det som. Ena stunden kan jag ha "mitt vanliga ont i huvudet" och andra minuten slår migränen till (inte själva anfallet, bara migränen) och vägrar släppa taget trots full dos på tabletter. Med andra ord har jag inte mått så jättebra. Migränen började komma redan i lördags, men antar att det beror på att jag var på festivalen och kom hem 3 på natten. Trotsade migränen på lördagen och stack till festivalen igen, vilket ledde till migrän under söndagen. #livetmedmigrän

Okej. Festivalen då. Första gången jag var på PIP faktiskt (okej, jag var där hela 30min förra året!) och jag var där mest för Corros skull. Hon var barnledig och vi hade det riktigt kul. Vi stack dit vid 19, kikade runt, träffade lite folk och sen såg vi John de Sohn. Riktigt bra tryck var det! Vi var hemma runt 3 och jag somnade nästan direkt. Usch vad jag hatar att vistas bland fulla människor. Finns nästan inget värre. Hah.

Lördagen fick jag ju som sagt migrän och orkade helt enkelt inte göra någonting. Jag är så tacksam för att jag har Corro som förstår och stöttar till 100% när det gäller min sjukdom. Hon åkte hem men vi skulle ses senare på kvällen. Men det blev inte så, för hon skulle vara hundvakt. Så jag mötte upp Iggy istället och drog till PIP och såg Loreen. Och jävlar vad grym hon är live! Hon verkar vara en störtskön typ alltså, diggar henne skarpt! På grund av personliga skäl och min migrän så drog vi hem redan runt 23-tiden. Men det var riktigt värt! Och vädret ska vi inte ens tala on, sååååå himla underbart!

Kort sagt (HAHA, funny... väldigt kort...) så har helgen varit underbar och jag har varit med fina vänner och allt var perfekt. Förutom den där detaljen med migrän. Men sååå värt det!

“I look for zebras because other doctors have ruled out all the horses.”

Titta vad jag fick hem idag! Skickade efter dessa godbitar för nån vecka sen och de trillade ner i brevlådan idag. Så himla glad just nu! För er som har missat det så är jag ett väldigt stort fán av serien House och dessa böcker handlar om den serien; vem House är, hur han tänker, hur de kom på de olika avsnitten etc. Har börjat lite smått i House and Philosophy - Everybody Lies och den verkar riktigt bra! Har dock bara läst första kapitlet som handlar om House och Gud och vad som är mening med livet. Författaren filosoferar kring hur House tänker och om han har en poäng i det han säger eller om Gud verkligen finns.  Även om jag själv inte är troende (precis som House) så är det spännande att läsa!

Finns några böcker till om House, men tänkte att jag börjar med dessa tre och så kommer jag att fylla på då och då med böcker. Jag brukar inte läsa böcker så ofta, väldigt sällan för att vara exakt, men eftersom jag är totalt förälskad i serien så kunde jag inte låta bli att klicka hem dem!

Q/A - min rosa hårfärg

Observera att jag på dessa bilder har två olika rosa hårfärger (magenta till höger och UV-pink till vänster), men svaret blir det samma.

Q: En fråga.. Har du gjort din ROSA dip dye / ombré hos frisör? För gjorde lila ombré hos frisören som jag inte alls blev nöjd med som tyvärr också redan gått ur .. :( Dit verkar hålla bra ... så undrar hur du gått tillväga med det för att få det så skarpt och hållbart? :)

A: Jag har inte gjort mitt underhår rosa hos frisör, utan jag gör det själv hemma. Tyvärr är resultatet inte så bra som det verkar. Tänkte förklara lite varför (och därmed bilderna här ovan). Även om dessa bilder är från två olika färgningar och två olika färger så förklarar det rätt bra varför färgen inte är så bra. Direkt efter du färgat håret är det riktigt skarpt, men redan efter första tvätten försvinner väldigt mycket färg. Och ju mer du tvättar håret, ju mindre färg får du kvar. Som du ser på den andra bilden så är den mer blond/aprikos och väldigt matt, vilket det blir vilken rosa färg du än tar i. Jag har hållit på att färga mitt underhår rosa i snart ett år och det är inte det lättaste. På vissa ställen sitter det rosa i väldigt mycket och andra ställen försvinner det nästan direkt, så som i topparna och vissa slingor.

Med andra ord är inte mitt hår så skarpt och hållbart. Jag har inte riktigt kommit på det än, så efter varje tvätt så försvinner det mer och mer rosa och sen så fortsätter jag färga det helt enkelt. Och sen att det är så skarpt är ju för att det är en väldigt skarp färg. Jag ska försöka ta några bilder på håret ute nu någon dag när det är så fint väder, så ska jag visa er skillnaden på hur håret såg ut när det var nyfärgat och hur det ser ut nu.

Men jag tror det är så med alla skarpa färger, alltså så som lila, blå, grön, rosa etc, att de försvinner väldigt fort och blir väldigt matt. Det är nog väldigt svårt att hålla en sådan färg om man inte kör med färgbomb (jag kan absolut ingenting om sådant, har inte ens hittat en jag kan använda). Men hoppas du fick svar på din fråga!

Vill ni läsa mer om min rosa hårfärg så har jag skrivit ett inlägg på min gamla blogg HÄR.

I honestly don't know what I would do without you

Yaaay, äntligen fredag! Okej, jag brukar inte vara så här glad över att det är fredag. Men den här helgen kommer att spenderas med bästa Corro och vi kommer att ha det riktigt najst! Hon vill bland annat dra med mig till PIP (Putte i Parken), så jag tänkte att jag hänger på. Får se vad som händer där. Hon hämtar mig efter praktiken och sen ska vi göra oss i ordning för att dra iväg. Najst! Eftersom det är sån värme (jag tänker inte klaga!) så vill migränen gärna smyga sig på, men jag hoppas att det blir en migränfri helg och en toppenhelg med min underbara vän!

Jag har ingen aning om hur uppdateringen kommer bli i helgen, det återstår att se.

Viktigt inlägg - lämna inte djuren i bilen!!

Huruvida den här tabellen stämmer eller inte, vet jag inte. Det är en undersökning gjord av SKK. Men jag skulle gissa på att temperaturen är ännu högre än 50+ i en bil som stått ute i solen. Hur som helst - LÄMNA INTE ERA DJUR I BILEN!

Ansiktsblindhet

"Tänk dig att presentera dig för en person - flera gånger samma kväll.

Eller inte känna igen grannen eftersom hon har vintermössan på.

Så ser vardagen ut för tiotusentals ansiktsblinda i Sverige."  - textlänk

 

Nu tänkte jag ta upp ett ämne som många kanske inte vet något om och som berör mig väldigt mycket då jag "lider" av det. Prosopagnosi - eller ansiktsblindhet som det också kallas. Jag var som vanligt hos min arbetspsykolog idag och vi pratade mycket om att känna igen personer, då jag på min praktik ska kunna känna igen ägarna till hundarna så jag slipper fråga hela tiden vilken hund som ska hem. Min arbetspsykolog har funderat kring det och kommit fram till att jag med stor sannorlikhet lider av just ansiktsblindhet som gör att jag har väldigt, väldigt svårt att känna igen människor. Jag kan träffa en person 10 gånger utan att minnas hur den ser ut och kan heller inte känna igen denna person om jag skulle stöta på den någonstans, t.ex. i stan.

Jag har haft det här problemet sen jag var liten. Det är otroligt jobbigt när jag inte vet vad jag letar efter om jag ska träffa någon. Jag kan inte ens beskriva mina föräldrar. Jag vet ju hur de ser ut, men skulle jag möta upp någon av dem någonstans så har jag ingen aning om hur de ser ut eller något. Hjärnan liksom glömmer bort det helt och hållet. Jag kan inte ens känna igen min bästa vän som jag har känt sen jag var 5 år. Inte ens min egna syster eller mina bröder kan jag känna igen. Jag letar efter något specifikt, t.ex. en jacka de brukar ha, skor eller en keps som jag vet att de kan ha på sig.

Det här är tydligen ett vanligt problem i samhället och många lider av ansiktsblindhet. Det finns tre grader och jag har förmodligen mellangraden, som gör att jag har svårt att känna igen mina vänner och min släkt. En person kan säga till mig "Såg du den där personen som satt där?" och då blir det helt tomt för mig. Jag kan inte ens minnas att en person satt där, min hjärna reagerar inte riktigt på det. Jag tror också detta är anledningen till varför jag hatar att stöta på personer på stan och hatar när folk hälsar på mig, för jag har ingen som helst aning om vem personen är i just den stunden. Jag har träffat min arbetspsykolog i över ett år, men skulle jag stöta på henne i en affär skulle jag inte känna igen henne.

Jag har uppfattats som både dryg och arrogant många gånger för att jag inte hälsar eller bara går förbi när någon vinkar. Enkla anledningen är att jag helt enkelt inte vet vem personen är. Ser du mig någonstans, skicka iväg ett sms eller ring mig innan du hälsar på mig. För det här blir en väldigt jobbig situation för mig.

"Minns du när vi träffade den där tjejen på stan som jag hälsade på...?" Nej, det gör jag inte.

"Såg du den där killen med hatten där borta?" Nej, det gjorde jag förmodligen inte.

"Du minns hur den där tjejen såg ut för ett år sen?" Nej, det gör jag inte.

"Kommer du ihåg den där killen på krogen förra veckan som stirrade så mycket på oss?" Nej, det gör jag inte.

"Du vet han som stod i kassan framför oss och skulle betala...?" Nej, det vet jag förmodligen inte heller.

 

Är det någon mer som lider av ansiktsblindhet? Hur hanterar ni olika situationer?

Vill du läsa mer om ansiktsblindhet och vad det innebär? Klicka HÄR och HÄR.