LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Be happy for this moment

Jag skrev ett långt inlägg här om den goda nyheten, men bloggen ville tydligen inte publicera det inlägget, utan raderade hela skiten. Tack för det. Hur som helst, antar att jag får börja om. Jag hade tänkt berätta lite saker och den goda nyheten (den är mest bra för mig) som jag lovade er. Jag har slutat med Inderal (förebyggande) och Propavan (sömntablett) och börjat med en ny medicin som heter Mirtazapin, som egentligen är antidepressiva. Men enligt min läkare finns det också något som tyder på att det ska hjälpa mot huvudvärk och migrän. Så nu har jag bara den och Alvedon som jag tar när jag behöver. Jag var orolig först att jag skulle ha svårare att sova eftersom jag redan har sömnbesvär, eller att mina anfall skulle komma tillbaka. Men hittills verkar det rätt lugnt, så de kanske hjälper? Vågar inte hoppas på något, det är för tidigt att säga än.


Men ni som har följt min blogg ett tag vet att av någon anledning får jag alltid ett eller flera anfall när min prinsessa är här. Alltid. Varenda gång händer det och jag hatar mig själv för det. Jag vet inte heller vad det beror på, kanske är det för att det blir stökigare, mer att göra, eller att jag håller reda på ett barn som är lite överallt och som alltid vill göra något. Jag vet inte riktigt. Men någonting triggar igång det. Men den här gången när hon var här (i lite mer än en vecka) så behövde jag knappt ta några huvudvärkstabletter och jag fick inte ett enda anfall! Kan ni fatta det? Inte ett enda anfall fick jag. Det är helt otroligt! Helt amazing! Kan inte förstå det själv! Det känns så underbart att ha kunnat spendera så mycket tid med henne utan att få ett anfall, utan att hata mig själv för att jag inte kan spendera varenda minut med henne.


Jag vet inte vad det beror på. Kanske är jag inne i en bättre period nu, eller så kanske medicinen hjälper. Har ingen aning. Det är lite jobbigt att inte veta varför, för jag vill gärna veta orsaken till det så att det kan fortsätta så. Det känns så himla konstigt, men helt jävla underbart att inte ha fått ett anfall under denna tid. Ni kan inte förstå min lycka över det. Det kändes så himla bra att kunna spendera så mycket tid med min prinsessa!


Jag vågade inte berätta något för er (eller intala mig själv) förrän jag var säker på det. Så jag väntade med att berätta tills idag, eftersom hon åkte hem igår. Och än har jag inte känt av ett anfall. Hösten, vintern och julen brukar vara värst för mig, och jag har en del ont och ibland så ont att jag måste ligga ner och inte kan göra något. Men det har varit betydligt bättre nu senaste månaden än vad det har varit de andra åren vid den här tiden. Jag vågar inte hoppas på något, men kanske finns ett litet hopp inom mig att jag är inne i en bra period och få må bra ett tag, eller i alla fall bättre.


Kanske beror det på en bättre period. Eller att prinsessan har blivit äldre. Eller att medicinen hjälper. Eller kanske var det för att jag inte planerade någonting under veckan utan tog allt som det kom. Vad det än är så är jag glad att jag fick vara anfallsfri den här gången hon var här. Jag är så glad att jag faktiskt mådde bra. Det betyder så sjukt mycket. Jag ska bara ta det lugnt och ta allt som det kommer, och så hoppas jag innerst inne (även om jag inte vågar hoppas fullt ut) att det fortsätter såhär, att jag får vara anfallsfri när hon är här.


Jag vill bara säga TACK till det som gjorde att mitt år fick ett bra slut.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas