LIL' BABUSTYLE - The truth is mine

Huawei Honor 8

Inlägget är sponsrat och i samarbete med Huawei och honor.se. Bilderna tillhör inte mig.


Jag har fått äran att presentera den nya Huawei Honor-mobilen för er. Jag har själv en Honor 6 sedan ett år tillbaka och är supernöjd! Honor är ett av Huaweis varumärken och i morgon släpps Honor 8. Jag är själv väldigt nyfiken och sugen på denna, då den tydligen ska ha några märkvärdiga egenskaper, bland annat designen, som har 15 lager av noggrant slipat glashantverk som ger telefonen ljusreflekterande effekter. Hur nice? En annan sak som står ut med mobilen är kameran som är en 12MP kamera med dubbla linser på baksidan och en 8MP kamera på framsidan. Med en RGB (red/green/blue lysdiod, det kallas också LED-ljus)  och en monokrom sensor fångar kameran upp mer ljus, färg, detaljer och levererar en skarpare bildkvalitet på bilderna. En tredje bra egenskap är batteritiden. Mobilen har ett 3000mAh batteri och den snabba laddningstekniken gör att enbart 10 minuters laddning räcker till ett två timmars telefonsamtal eller hela sex timmar från musikspelaren. Hur bra är inte det?!


Dessa egenskaper är något som min mobil måste ha. En fin och bra design, en bra kamera och en riktigt bra batteritid. Min nuvarande mobil har allt detta, men Huawei Honor 8 verkar snäppet bättre. Kanske blir att uppgradera till denna!


Vad tycker ni? är detta en mobil ni skulle kunna tänka er, utifrån informationen ni har fått?

Höstens trender

HÖSTENS MÅSTEN från Zalando

 

1. Väska | 2. Topp | 3. Skinnjacka | 4. Tröja | 5. Kappa | 6. Boots

Jag är inte så mycket för trender. Tycker det mesta inom mode och trender ser helt knas ut. Är inte så mycket för hösten heller för den delen. Men jag kan inte låta bli att gilla nummer 2 och 3. Behöver nya mysiga tröjor i höst och jag behöver en ny skinnjacka.

Har ni någon favorit från kollaget ovan?

It's okay, I gave up on myself a long, long time ago

Jag känner mig halvt borta. Kan knappt komma på vad det är för dag. Huvudet sprängs (plus att jag börjar bli sjuk) och inga tabletter hjälper trots full dos av Alvedon. De starkare tabletterna vill jag försöka undvika. Ångesten tär på mig, tankarna snurrar. Så många känslor i en enda kropp. Så många tankar i ett enda huvud. Jag borde få nobelpris för det. Jag har blandade känslor om allting. Smärtan gör att jag bara vill skrika och gråta. Jag är trött på att leva såhär. Jag är trött på de dåliga perioderna. Jag vill bara somna och vakna upp nästa år.

Sunday mood

Idag är en sån där dag igen. En dag med tårar och ångest. En dag då jag helst inte vill va ensam, men vill heller inte störa nån med mitt mående. En dag jag mestadels kommer spendera i sängen, med jobbiga tankar, tårar och serier. En vanlig söndag med andra ord.

The Island Festival

Har helt glömt bort att berätta att jag skulle på The Island Festival i år igen, heh. Men nu är jag och Iggy på plats, vi är VIP, vädret är okej än så länge och snart drar det bra igång. Känns som en lyckad dag!

Hello square one. Nice to see you again

Varning! Det här kommer bli ett långt, gnälligt, förvirrande och en aning osammanhängande inlägg.


Mitt liv står still. Jag står still. I flera år har jag försökt att må bättre. Jag har tagit ett 20-tal olika mediciner, varit alldeles för många timmar på sjukhuset och akuten, träffat olika läkare varje gång. Jag har varit på oändligt många möten. Möten som har lett mig till absolut ingenstans. Det spelar ingen roll vad jag gör för jag hamnar alltid här. På ruta ett. Det här året skulle jag ta tag i mitt liv. Jag sökte mig in på Samspelet (via Af), jag fick nya mediciner, jag har varit mer utåt och social. Jag har tagit risker. Jag har stått på mig. När jag kom in på Samspelet så trodde jag att det skulle bli lättare. Jag fick börja på hunddagiset igen, vilket jag var överlycklig för. Det känns dock som att jag inte gör ett bra jobb, utan mest är i vägen eftersom jag inte klarar allt för mycket. Hur länge jag får stanna där, vet jag inte.


Jag har kommit in i en dålig period och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån. Jag har mått så sjukt dåligt de senaste månaderna. Jag har ingen livslust. Ingen ork. Jag var helt utan hopp. Men jag blev tipsad om kiropraktorn jag går hos. Jag hade inga förväntningar. Men jag gav det en chans. Jag är glad att jag gjorde det. För även om jag mår skit nu så kommer jag förhoppningsvis må bättre längre fram. Eftersom jag gått med det här så många år, så blir det inte bra på en månad eller två. Det tar tid. Jag litar på honom. Och han är väldigt engagerad i mitt fall. Något som ingen läkare varit. Han förstår mig. Han hjälper mig. Han förklarar för mig. Han berättar vad som är orsaken till att jag mår som jag mår.


Men, nu har jag istället fått veta att det tydligen inte är uppskattat att jag går där. Att jag får hjälp hos en kiropraktor - för att han inte tillhör sjukvården och landstinget. Jag har fått veta att en del blivit besviken för att jag har valt att ta det här steget själv. För mig känns det som ett slag i magen. Folk som har försökt hjälpa mig under en längre tid, blir besvikna när jag väl hittat något som hjälper mig framåt. Ironiskt, eller hur?


Jag har sedan 2014 haft en dröm om att åka som volontär till Spanien. Min dröm är att flytta dit i framtiden och det här är ett perfekt sätt för mig att testa på. Att testa mina vingar och se hur långt jag kan gå, vad jag klarar av. Jag trodde att de runt omkring mig skulle bli stolta och glada att jag vågar ta den här chansen. Chansen att söka mig som volontär. Men än en gång bara besvikelse från deras håll. Allt prat om alla myndigheter, jobb, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan. Jag blir galen. Det känns som att jag är inlåst i en cell utan att kunna röra mig.


Jag vet att det komplicerar saker och ting. Men det här är vad jag vill. Jag trivs inte här. Jag trivs inte i den här staden. Jag trivs inte i det här landet. Jag har aldrig känt mig hemma här. Största problemet är väl Försäkringskassan, när jag väl kommer ut i arbetslivet. De anser inte att migrän och kronisk huvudvärk är en sjukdom värd att jobba mindre för, eller vara hemma för.


Jag har gått hemma under en längre tid, rädd för att göra något åt mitt liv, rädd för att allt ska bli fel. Rädd för att göra allt värre. Jag vill inte sitta hemma och vara rädd längre. Jag vill ta tag i mitt liv. Men hur jag än gör så hamnar jag alltid här. Tillbaka på ruta ett. Utan någon som helst kontroll över mitt liv. Jag är så trött på det här livet. Jag är så trött på att leva.

Du får mig att hata mig själv

Idag trycker du på mer och mer. Du får mig att känna mig värdelös, ful och oviktig. Du får mig att hata min kropp och gråta så fort jag ser mig i spegeln. Du får mig att hata allt jag är. Du får mig att vilja skrika och gråta i timmar. Tack vare dig vill jag bara försvinna, helst dit ingen människa någonsin kan se mig igen. Du trycker ner mig gång på gång.

Ångesten, min vän. Vi ses igen.

Lär känna mig #5


~ Jag är just nu helt beroende av pannkakor med vaniljglass. Alltså, på riktigt, har ni inte ätit det så gör det! Bästa kombon ever. Jag föredrar köpa pannkakor i kyldisken på affären som jag värmer i mikron. Perfect match!


~ Jag pluggade media på gymnasiet med inriktning foto och textkommunikation. Det är inte många som vet det som läser min blogg eftersom jag dels tog studenten för tre år sen och dels för att jag aldrig pratar om den tiden. Jag fick bra betyg i foto och det var bästa ämnet! 


~ Jag pluggade hemma på distans de senaste månaderna i gymnasiet. På tal om punkten ovanför alltså. Jag klarade inte av skolan då jag hade en väldigt jobbig tid med min sjukdom och ångest, panik och stress. Jag hotade med att hoppa av skolan, men rektorn fixade så jag fick plugga hemifrån istället och hade ett visst datum när allt skulle vara inlämnat och klart.


~ Jag har nästan alltid solglasögon på mig. Yes, även på höst och vinter. Ljuset ute är vissa dagar så starkt att jag när som helst kan få ett migränanfall. Och för att minska risken så går jag runt i solglasögon. För er som inte vet; solen är en migränikers värsta fiende i princip.


~ Jag orkar inte med barn under en längre tid. Eller en kort tid. Jag och barn går inte ihop. Jag gillar barn, men på grund av att jag är så ljudkänslig gällande min migrän och huvudvärk så orkar jag helt enkelt inte med dem. Det blir för mycket. Jag stör mig enormt mycket på barn i affärer, på bussen och barn som skriker väldigt mycket. Blir så irriterad att jag bara vill skrika på dem. Vissa barn klarar jag av mer än andra.


~ Jag knäcker nacken flera gånger per dag. Det här är en sak som många tycker är äckligt och jobbigt. Men det är något jag måste göra. Förutom att jag knäcker hos min kiropraktor så knäcker jag även nacken själv. Det är så skönt när det släpper!

Hur min situation ser ut just nu

Tänkte uppdatera er lite om mitt mående och hur dagarna går. Som ni förstått så har jag inte mått bra. Jag har dels kommit in i en sämre period nu. Min ork och min lust är på botten. Jag ligger mestadels i sängen och stirrar ut genom fönstret hela dagarna. Nu när prinsessan har varit här så har jag verkligen försökt hitta på saker med henne, men min kropp har helt svikit mig. Jag har mest legat halvt död i sängen och känt mig som världens sämsta människa. Jag vill så mycket, men varken kroppen eller mitt psyke orkar. Det är som att all livslust är som bortblåst.


Förutom det så har jag haft en sån extrem huvudvärk och migrän (nej, migrän och huvudvärk är inte samma sak!) de senaste veckorna och särskilt den här veckan. Ryggen har svikit mig också och jag har känt mig som en gammal tant. Bokstavligt talat. Jag har samtidigt som detta, försökt att trappa ner på tabletter (alltså knappt tagit några alls) då jag känner att jag har tagit full dos alldeles för länge och jag vill inte hamna i ett beroende igen.


Jag var hos kiropraktorn idag och jag berättade att jag har mått skit. Han förklarade för mig varför jag har mått såhär. Det är lite invecklat och lite av varje, men kort sagt så beror det dels på att jag fick massage förra gången som gjorde det värre. Jag har spänt mig efteråt som dragit ihop ryggen en aning. Därav har jag haft så ont i övre delen av ryggen. Sen har jag även problem med nedre delen av ryggen och med benen, det beror tydligen på att jag behöver ha inlägg i mina skor då mina fötter är "fel". Så det blir en belastning i benen och nedre delen av ryggen som i sin tur gör att jag spänner mig. Och det leder till att det har "strålat" genom min rygg och upp till huvudet. Därmed har jag fått migrän. Inte nog med det så har jag också haft min bitchvecka, vilket kan ha förvärrat det en aning, enligt min kiropraktor. Som för övrigt är en av de bästa människorna ever.


Men idag knäckte han flera sidor av ryggen och nacken. Jag var klar där vid 13-tiden och har sen jag kom hem bara legat i sängen. Jag kände för att sätta på mig pyjamas och gå och lägga mig. Sen såg jag att klockan bara var runt 16. Jag har noll tidsuppfattning. Jag har noll ork. Jag har noll lust. Flera gånger den här veckan har jag känt att jag lika gärna kan dö. Smärtan har varit så olidlig och jag har varit på extremt dåligt humör. Skrikit på allt och alla, startat bråk och varit allmänt otrevlig. Jag har mått så dåligt över det och känt mig så misslyckad och värdelös. Jag var helt säker på att alla mina vänner skulle lämna mig, att jag skulle bli helt ensam. Det var en hemsk känsla jag gärna undviker framöver.


Just nu har jag enormt ont i ryggen och ont i huvudet. Jag orkar inte tänka. Orkar inte bry mig. Jag orkar ingenting. Känner bara för att lägga mig under täcket och försvinna för en stund. Jag hoppas jag mår bättre i morgon. För jag orkar inte må såhär längre. Jag vill leva.

Leos Lekland

Igår var jag och Sis på Leos Lekland med prinsessan. Jag mådde inte alls bra, men följde med i alla fall. Hade en mysig stund. Prinsessan lekte för fullt och verkade ha kul. Jag gillade stället. Vi åker nog dit fler gånger!

Lekparkshäng

Jobbigt värre. Skrev ett långt inlägg om idag, men tydligen ville mobilen radera all text. Tack för det. Anyway, jag och prinsessan drog ner till stan en stund och lekte i en större lekpark. Det var tydligen uppskattat. Skönt att höra. Nu ligger jag i sängen med enorm huvudvärk, mensvärk och ryggvärk. Yay. Ska vila en stund och försöka orka med en myskväll med prinsessan sen. Kanske kan tvinga med henne till affären och köpa godis, heh.

My princess makes me happy

Ni som följer mig på Instagram (@lilbabustyle) har redan förstått att min prinsessa har kommit. Hon gör mig så lycklig! Hon förstår att jag inte alltid orkar med att göra saker, så hon låter mig vila emellanåt så att jag orkar hitta på något senare. Ikväll hade vi tänkt äta godis, mysa och titta på Pokémon. Dessvärre hittar jag inte säsong 11 (hon vill specifikt se den säsongen nu) med svensk tal och det blir rörigt för henne med engelsk tal. Men jag ska leta vidare, annars kanske det blir någon av Pokémonfilmerna istället. Det funkar nog också. En riktig myskväll med min prinsessa!